SKRIVTiPS 20 (Inger Lundins budord 6): Du ska välja ditt berättarperspektiv.

De flesta böcker skrivs i tredje person preteritum. Alltså valde jag när jag skulle skriva min första roman (typ det första jag skrev någonsin) första person presens. Tja, så blir det när man är obstinat (mitt epitet som barn).

Det blev ju en utmaning, men efter ett tag vande jag mig vid formen. Så till den grad att när jag sex år senare skulle starta min andra roman, så var det svårt att lära om. Jag kämpade mig till ett tredje person presens, som var så jävla nära att det i stort sett var ett första person ändå. Introvert så det small om det.

När det var dags för tredje romanen hade Björn Larsson (grundaren till Lunds Universitets författarskola och professor i fransk litteratur eller något ditåt) med stor emfas (som jag minns det) sagt att en riktig roman skrivs i tredje person preteritum. Och om du inte träffat Björn så kan jag meddela att han har en del pondus.

Och som den lill-lilla tjej jag är innerst inne så valde jag att göra som auktoriteten rekommenderade. Men det var en utmaning som jag inte var redo för. Jag gled åter och åter och åter in i presens. Jag har efter tretton år i presens fastnat. Det krävs mer än auktoritet och pondus för att ta mig till preteritum…

Men jag har inte gett upp…