Kategoriarkiv: skrivarpodden

Funderingar, skrivarpodden

Seriöst och Roligt

Lämna en kommentar

Då och då frågar folk mig vad jag tycker. Eller vilka personlighetsdrag jag har. Eller vad jag uppskattar i livet.

Herregud! Tror de verkligen att det är möjligt att svara på sådana frågor? ”Vad tror du?” eller ”Vad tycker du?” är nog det vettigaste svar jag kommer på, men kan upplevas aningen stumt.

På frågan vad jag uppskattar i livet så skulle jag kunna svara:

”Jo… jag gillar att jobba” men jag kan ju precis lika gärna svara ”Jo… jag gillar att vara ledig med familjen” Vilket är precis tvärtom, väl?

På frågan om min personlighet skulle jag kunna svara.

”Jag är en ganska nöjd och glad person” men lika sant vore ju att säga ”Vissa dagar ligger jag mest i sängen och äter dålig mat och tycker att det enda rimliga är att ligga kvar och fortsätta äta”

På frågan om vad jag tycker fick jag faktiskt ett riktigt bra svar från en kille som gått längst murar (sådana i betong som delar folk från folk) i världen och ofta fick frågan ”vilken sida står du på?”. Han hade kommit fram till ”Jag står på mänskliga rättigheters sida” var det enda vettiga svaret. Det tycker jag lät mycket klokt och genomtänkt så det ska jag börja svara på alla frågor som rimmar på ”Vad tycker du?” Mitt svar är: ”Mänskliga rättigheter”…

”Vilken mat gillar du?” ”Jag står på mänskliga rättigheters sida.”

”Vem ska du rösta på?” ”Jag står på mänskliga rättigheters sida.”

”Kjol eller byxor?” ”Jag står på mänskliga rättigheters sida.”

Jepp, den funkar på allt. Om än lite vag.

Men förutom den kloka vältänkta mur-killen så tänkte jag komma till att alla rimliga eller sanna svar innehåller sin motsats.

När jag började med skrivarpodden ville jag att den skulle vara bred och hysteriskt smal. Det är fortfarande en mycket god ansats tycker jag. Jag vill täcka upp allt från författardrömmens första tråd fram till bokens sista läsare, allt hantverk, varenda PR-trix, varenda en som pillat på en bokstav eller sidnumrering. Kan man inte kalla det brett så vet jag inte vad. Samtidigt… så vill jag att varje avsnitt ska gå på djupet, vara matnyttigt och nördigt. Alltså hysteriskt smalt. Så det  blir något av det helt enkelt… Spretigt? Japp! Och ändå inte, inte ett dugg faktiskt…

Så vilken ton vill jag ha då? Seriöst och roligt så klart. Motsatser och samtidigt totalt nödvändiga för varandra. Allt sant behöver sin motsats.

Bokmässan, författardröm, skrivarpodden

Skrivarpodden på Bokmässan

Lämna en kommentar

Visste du att Bokmässan startade som ett årsmöte för bibliotekarier? Jag fick en tjock grann bok om mässan när jag var där och snackade lite. Satt och bläddrade hela vägen från Göteborg till Halmstad, så jag vet en hel del nu för tiden.

Första gången jag var på bokmässan var mitt första året på Fridhems skrivarlinje. Jag köpte seminariekort (superbilligt när man är student) och blev tokförälskad.

Tokförälskad i att få höra kloka och underbara personer diskutera romaner, skrivande, skrivprocess, livsfrågor.

Och är man uppvuxen på ett fält mellan Trelleborg och Ystad så är man inte särskilt frotterad med kändisar. Jag blir fortfarande förundrad över att de finns på riktigt varje gång jag får syn på en. Och att de ser precis helt normala ut.

Ursäkta, jag förbisåg… En gång kom Björn Källman in på cafet jag där jag sommarjobbade och han fikade i sällskap av två tjejer och de verkade ha väldigt roligt tillsammans. Jag kom aldrig underfull med vad i den historien som jag skulle lägga tonvikten på. Men det hindrade mig inte att berätta den, för varenda Trelleborgare och omnejder. Så även idag tydligen…

Bort med Källman in med Bokmässan. Böcker, intellektuella samtal, feminister i vartannat hörn och en drös kändisar. Härligt värre.

Sedan tre år tillbaka är jag även på scen på bokmässan. Och då njuter jag i fullo.

Första året: 1 intervju på scen. Andra året: 2 intervjuer på scen. Tredje året: 8 intervjuer på scen!!! Vad tror ni om nästa år?

Så nu läser jag så ögonen nära på trillar ur sina hål, för åtta författarskap är en väldans massa text. Dessutom är långsam-läsning fortfarande min ständiga gyttjegrop.

Kom förbi scen ”Cafe Skriva” på bokmässan. Jag gör två intervjuer om dagen, och de är en timme vardera så det blir svårt att inte tajma mig…

Om du kommer fram och säger att du läst ett inlägg på min blogg och att du gillar skrivarpodden så ska du få en tröja med skrivarpoddens logga på!

Hoppas på att ses där!

berättarteknik, författardröm, Funderingar, Nora, skrivarpodden

dramaturgen tittade på romanen

Lämna en kommentar

Dramaturgen tittade på min roman om Nora, och vad hittade hon väl där…

Jo hon hittade en svag dramaturgi… suprise… tja, kanske inte så mycket överraskning över det. För det är nämligen vad vartenda refuseringsbrev säger om mina romaner. Intressant språk, spännande karaktärer men svag dramaturgi…  eller ”ingen röd tråd” vilket jag tolkar som exakt samma sak.

Det är så väldigt märkligt: att man (läs jag Kerstin Önnebo) kan stå och råda andra om och om igen (i exempelvis en podcast) om att såhär och sådär funkar dramaturgi. Men när det kommer till ens (min) egen jäkla roman så är det som om allt det där kunnandet och tyckandet lägger sig i en likkista och stannar där tills det åter är dags att titta på någon annans alster.

 

När ska jag lära mig av mig själv? (eller gärna någon annan för den delen, kanske lättare att ta råd utifrån…)

Dramaturgen sa ”Varför?”, ”Varför gör Nora ditten?” och ”Varför gör Nora datten?”. ”Jag förstår inte Nora”, ”Jag förstår inte VARFÖR Nora gör det hon gör”. ”Vad har Nora för mål?” ”Vad driver henne?” och så försökte dramaturgen säga samma sak på ett femtiotal sätt till så jag liksom skulle förstå. Och här sitter jag, en vecka senare och tänker… ”Vad är det för fel på berättelsen om Nora??? Vad ska jag göra med den?”

Ja, jag skulle ju kunna ta och lyssna  på ett av skrivarpoddens tre avsnitt om ”Hjältens resa” exempelvis… eller något av alla de andra avsnitten om dramaturgi… eller läsa någon av mina anteckningar från författarskolan…

Eller bara sätta mig ner med manuset och besvara frågan VARFÖR.

författardröm, skrivarpodden

Drömma – Driva – Dansa

Lämna en kommentar

När man som jag springer omkring på en massa vägledningar och nätverkande så har man ju den stora ynnesten om att få prata om sig själv ungefär hela tiden.

Det är absolut en av de största fördelarna med att vara företagare. Borde beskattas.

Vilket för mig in på: Allitteration (Borde Beskattas)

När man ska ta fram mål, riktning, värdeord och liknande för det man håller på med så blir det ju väldigt lätt på det viset. Att man vill allitterera.

Till råga på allt så har jag skaffat mig en ”kollega” (någon som jag snackar jobb med) som är retoriker och hon har till råga på allt öppnat mina öron för podcasten ”Retoriskt” och nu har allt plötsligt även blivit tretal…

(Författarskolans föreläsningen ”stilfigurer” bredde ett extra lager på allitterations- och tretalsfixeringen)

Alltså: Numera förklarar jag det mesta på allittererat tretal. Min senaste:

Drömma – Driva – Dansa

Jag är inte riktigt nöjd med ”dansa” men har man väl allittererat iväg två så är det svårt att nöja sig.

I de flesta situationer bör man ju öppna och stänga starkt. Så rent retoriskt borde jag sätta den svagaste punkten ”dansa” i mitten. Men… Det blir något vajsing på kronologin. Först drömmer man, sen fortsätter man drömma och börjar även driva, sen slutligen: Fortsätter man drömma och driva men lägger även till dansandet (så fort det finns något att dansa över.)

Jag tänker också att det är väldigt fint att ha pur glädje i början och slutet, och lite jävlar-anamma i mitten. Lite symmetriskt och så… Fast rent symmetriskt, så skulle det ju vara fem-bokstävarna i början och slutet och sexan i mitten…

Men jag gillar grymt dubbelheten i ”Driva”. (Se mitt tidigare inlägg om det). Är det inte sjukt coolt att i ett företag (eller livet om man så vill) så är det av högsta vikt (enligt mig) att driva på ordentligt, få saker att hända, fylla motorerna med bränsle och köra tills magen kittlar. Men samtidigt: Är det av exakt samma högsta vikt, att driva omkring. Ta sig en god titt på världen och låta den föra en dit den vill. Bara lägga sig på ytan, göra sig till ett med underlagets rörelser, ge akt på vädret och lyssna till varje knäpp utanför grundpulsen.

Så min vän, kom med mig, det är dags att allitterera i tretal. Låt oss

Drömma – Driva – Dansa

berättarteknik, författardröm, skrivarpodden, skrivproduktivitet, skrivtips

Att använda varandras

2 kommentarer

Det sägs ju att man ska återanvända sitt material.

Typ i mitt fall: När jag gjort en intervju för skrivarpodden borde jag klippa ihop lite snygga foton, länkar och sånt och göra en video av det och lägga ut på youtuIMG_0700be. Jag borde även summera det eller skapa ett gäng schyssta skämt runt samtalet och lägga ut på facebook och jag borde definitivt ha tagit kul bilder och lägga ut på Insta.

Tja, allt det där blir lätt inte av alls. När jag väl producerat ett avsnitt och klippt ihjäl mig långa nätter så är jag så trött (både helt generellt och på materialet specifikt) att jag inte har någon lust att arbeta vidare med det.

Ungefär samma fenomen uppträder när jag skrivet ur mig ett utkast på en roman. Då är jag liksom trött i hela mig och har ingen som helst arbetsenergi kvar till redigering, om och om och om och om igen. Men just i det fallet får man ju göra det ändå. Men jag brukar sova på det åtminstone, sådär ett år eller två innan jag tar upp manuset igen.

Ett mycket roligare sätt att återanvända material är att ta någon annans. Typ Inger Lundins. Vi har fått ihop en riktigt bra kedja. Så här:

  1. När jag var ny i stan gick jag till biblioteket och frågade var man satt och jobbade om man var författare. Var är mina kollegor var undertexten i min fråga, inte var finns ett ledigt skrivbord. Biblioteket svarade: Fråga nyföretagarcentrum.
  2. Jag gick till nyföretagarcentrum. Där var de trevliga värre och lät mig prata på om skrivarpodden i typ en timme. Både log och mummade uppmuntrande gjorde hen också. Sen sa hen (gillar inte att skriva ut namn utan att ha frågat först, gillar inte heller att avbryta mina tankar för att fråga någon om jag får lämna ut deras namn. Men jag svär på halva mitt liv att jag vet vad hen som var trevlig på nyföretagarcentrum heter, men vi fortsätter alltså med ”hen”). Hen sa att Inger Lundin varit inne hos dem nyligen och nog var någon jag ville ha kontakt med, kanske intervjua.
  3. Jag tog kontakt med Inger. Hon bjöd in mig till sitt hem, väldigt trevligt (och nu har jag köpt hus i samma område). Och människan hade FÖRBERETT sig!!! Någon hade nämligen någon gång sagt till Inger att hon borde skriva de ”Tio Budorden för författare”. Och nu gav jag henne en bra anledning att göra det.
  4. Det matchade ju perfekt med min nya grej. Jag hade tänkt ett tid att jag borde spela in en lite trailer med intervjupersonen som jag kunde lägga upp innan podcastavsnittet gick ut.
  5. Efter några veckor ett mail från Inger. Något i stil med: ”Jag tänkte berätta om skrivarpodden på min skrivarkurs, kan du ge några tips till mina elever?” Jag skrev ihop fjorton stycken och mailade över.
  6. Inger använde tre. Alltså fanns det 11 helt oanvända tips kvar som ingen människa hade någon nytta av. Förrän…
  7. Jag skulle göra en julkalender på bloggen. Jag har ju redan 14 färdiga, det här blir hur lätt som helst tänkte jag och satte igång.
  8. Sen blev jag trött, och fick liksom inte fram mer ur mitt huvud. Förrän jag kom att tänka på att om man nu ska återanvända material och har slut på eget så kan man ju… återanvända någon annans! Så mycket roligare att kommentera Ingers budord än att hitta på nytt material! 14 tips + 10 kommentarer = en full julkalender.
  9. Så blev den till. Nu får vi väl se om någon tar bollen och gör något med kommentarerna. Kanske blir det 2017 års julkalender. En sågning av 2016 års julkalender, bit för bit. Av en ett år visare jag…

Lycka till med återanvändandet!

 

författardröm, skrivarpodden, skrivproduktivitet, skrivtips

Skrivtips 13

Lämna en kommentar

SKRIVTIPS 13: Kolla upp NaNoWriMo – Du har nästan ett år på dig att ladda inför nästa omgång…

Varje år tänker jag: Nästa år ska jag vara i fas så jag kan vara med på NaNoWriMo. Det verkar vara helt sjukt bra. Att skriva ett första utkast till en roman snabbt snabbt (en månad) med lite härlig tävlingsanda och hejarop utifrån.

koncentrerad jobbarJag tror det funkar. Tror, för jag har inte testat än. Men nästa år…

Många etablerade författare ger ju ut en ny bok varje år. Jag tänker att det borde finnas någon sorts årsrytm, som följs. Lite som en produktionslinje. Ett datum när första utkastet ska vara klart och sedan följer en genomtänkt redaktör – omarbetning – redaktör – omarbetning – korr -etc – kedja. I ett sådant system kanske man slipper att undra om boken någonsin kommer bli klar. Eller inte…

Jag tycker det låter både trist och skönt. Blandade känlor, som till det mesta. Men jag tänker också, att man kan testa det mesta, för det är väldigt sällan det är som man tror.

Så nästa år ska jag försöka vara i rätt fas när november närmar sig…

Mitt skrivtips till mig själv (och andra) är alltså: Kolla upp NaNoWriMo – Du har nästan ett år på dig att ladda inför nästa omgång…

 

berättarteknik, författardröm, skrivarpodden, skrivproduktivitet, skrivtips

Skrivtips 10

Lämna en kommentar
SKRIVTIPS 10: I första halvan av romanen ska man ta sig till mitten. – I andra halvan ska man ta sig från mitten till slutet.

 Kerstin Önnebo och PaolaDet låter kanske självklart men det tog mig fem år innan jag fattade det, via manusförfattaren Paola Pellettieri (som går igenom Hjältens resa i avsnitt 057).

Jag är alltid på jakt efter den fungerande formeln som ska få mina romaner att fungera. Vid det här laget har jag plöjt igenom en halv arme berättartekniska modeller. Se dem i min playlist här. Jag gillar att ha modellerna som lins när jag tittar på existerande text, men än så länge har jag inte utgått från dem innan jag börjat skriva.
Ett av problemen med listor och scheman är att de är så klyddiga att hålla i huvudet. Speciellt om man har ett gäng av dem.
Min vän Paola säger att det inte går att skriva utifrån modeller. Man måste skriva utifrån sig själv om det ska bli bra. Skriva från hjärtat. Jag fattar ju att hon har rätt, naturligtvis fattar jag det. Men ändå. Jag vill ha något att hålla mig i, en liten liten ledstång.
”Det finns ingen ledstång i skrivandet Kerstin” säger Paola ”du måste acceptera det”. (typ)
Jag har inte accepterat det. Jag lutar mig istället mot min föreläsare Therese Granwald som säger (typ). Först måste man lära sig hantverket, sedan måste man släppa det.
Men även om Paola hävdar att man inte kan skriva med ledstång så ger hon mig några när jag tjatat ett tag. Den här har den stora fördelen att jag klarar av att hålla kvar den i huvudet. Trots sin enkelhet är den dessutom vansinnigt användbar och svår.
Mitt skrivtips (framtjatat från Paola Pellettieri) är alltså: I första halvan av romanen ska man ta sig till mitten – I andra halvan ska man ta sig från mitten till slutet. 
författardröm, skrivarpodden, skrivproduktivitet, skrivtips

Skrivtips 7

Lämna en kommentar

SKRIVTIPS 7: Lär känna ditt måltänk – och dina drivkrafter.

Precis som våra karaktärer så har vi olika mål och olika drivkrafter. Om man vet sitt mål blir det lättare att hitta vägen, om man vet sin drivkraft är det lättare att fylla på med rätt bränsle för färden…

Foto: Emma Ode
Foto: Emma Ode

Naturligtvis så kan ju resan bli både mer spännande och innehållsrik om man inte har ett bestämt mål, det kan jag absolut skriva under på. Men det där med bränslet är väl ändå ganska sant, eller?

Jag är ett typiskt yngsta-barn, med drag åt ensambarn. Följden av det är att jag är van vid situationer där man inte räknar med att jag ska ta ansvar för eller reda upp någonting, andra personer tar de viktiga besluten. Jag hänger med och om jag är tillräckligt medgörlig och söt så får jag uppleva stora ting. Charmig och flexibel är en bra strategi när man är yngst.

Ett annat minsting-syndrom är att jag vant mig vid stora applåder för små initiativ. Exempelvis satt hela släkten tyst och lyssnade när jag sjöng refrängen ”aj aj aj det bunkar och det bankar” (en dänga från 80-talet) säkert femtio gånger på rad. När någon till slut gjorde på ältandet blev det under storvulna komplimang-haranger.

När det spelades kort i vår familj så satt jag i vuxenknä och spelade ”i lag”. Det var underförstått att om jag satt lugn till spelets slut så skulle den stora uppgiften tilldelas MIG: Att sortera kortleken! Och det utdelades alltid generöst beröm för mitt storslagna arbete. Även att lägga ner alla korten jämt i fodralet och stänga det utan att skrynkla vare sig paketet eller korten gav snudd på ovationer.

Jag är alltså trygg i situationer där jag får vara underdog. Där jag får glida med strömmen. Få stora applåder för små insatser. Mycket trygg i sådana situationer.

Otrygg blir jag när det förväntas saker av mig eller när jag tvingas till ansvar. All kraft rinner ur mig när jag det står ett högt berg framför näsan på mig och ALLA ANDRA redan är halvvägs upp för det.

Alltså behöver jag pyttesmå delmål. Om ingen ställer upp på att applådera dem, så går det ganska bra att göra det själv.

Min resa vill jag göra med lätt ryggsäck, många reskamrater och på för mig nya stigar.

Så mitt skrivtips är: Lär känna ditt måltänk – och dina drivkrafter.

författardröm, skrivarpodden, skrivtips

kreativt skrivande i podcastformat

Lämna en kommentar

Att skriva kreativt, hitta förlag, publicera bok, nå sina läsare är en lång resa i mörk terräng. För att hitta min väg skapade jag skrivarpodden – en podcast för dig med författardrömmar. I intervjuer med författare och bokbranschfolk letar jag inspiration och kunskap inför resan. Din, min, vår.

Lyssna här: http://skrivarpodden.libsyn.com/ eller via din podcastapp!

000 IMG_3177
Foto: Emma Ode
författardröm, skrivarpodden, skrivproduktivitet, skrivtips

Skrivarpodden

Lämna en kommentar

Från början ville jag görskrivarpoddena skrivarpodden som en gåva till alla dem som inte likt jag haft den stora ynnesten att gå en skrivarutbildning. Avsnitten var som små lektioner. Men självförtroendet svek mig. Jag har alltid lite ont i magen när jag tagit upp 40min av någons tid med mitt dravel. Bättre med någon annans stora insikter och erfarenheter.

Så numera är skrivarpodden intervjubaserad. Det är roligare för mig att göra och jag tycker resultatet är bättre. Proffs får prata om det de är brinner för. Ni skulle se ljuset i ögonen när jag intervjuar dem om deras hantverk och erfarenhet. Det är så coolt hur mycket folk älskar det de jobbar med. Bara det ger mig all energi jag behöver för att få avsnitten i hamn.

Dessutom får jag ju lära mig mängder. När jag ska intervjua någon får jag ju ett starkt incitament för att läsa på ordentligt. När jag ska intervjua en författare har jag alltid som ambition att läsa hela författarskapet innan. Om jag pratar med någon bokbranschperson luskammar jag nätet på alla tidigare intervjuer, föreläsningar och dyl den personen gjort.

När jag väl sitter i samtal släpper jag mina frågor. Jag låter personen prata fritt om det som den har kunskap om. Sen ställer jag mängder av följdfrågor, de kommer bubblandes när man läst på så mycket. Allt relaterar till allt.

Det enda jag är noga med, är att vi ska prata hantverk och INTE PRODUKT!!! Om personen inte kan låta bli att göra reklam för sin bok eller produkt så klipper jag bort det sen.

Innan vi börjar inspelningen säger jag alltid med stränga rösten: ”alla mina lyssnare skriver själva och drömmer om att bli författare. Glöm inte det. Det måste vara relevant för dem. Det är det enda som är viktigt”.

Jag klipper hårt. Vanligtvis spelar jag in 1,5h som klipps ner till 40 min inkl. musik och intro/utro. Rekordet hittills var intervjun med Charlotte Cederlund (avsnitt 049), vi satt och tjatrade i fyra timmar. Jag hade lånat min mammas vardagsrum för att göra intervjun, och när vi avslutat kom hon ut från köket och sa ”Herregud vad ni höll på, jag trodde aldrig ni skulle sluta.” Eller samtalet med Emmelina (avsnitt 011). Då avslutade vi efter tre timmar och träffades några dagar senare och spelade in i tre timmar till… Tur att det är så himla roligt!

När avsnittet gått ut har jag lyssnat på det ungefär fyra gånger, och varje gång går någon ny insikt upp för mig. Något personen säger som jag inte hört första gången. Jag bunkrar deras erfarenheter och det är som att äta honung med sked.

Mitt formmål för skrivarpodden är ”brett och hysteriskt smalt”.

Brett: Jag pratar väljer gäster brett, allt från luttrade PR-personer till folk lägger timmar på att välja mellan ordet ”varmrött” och ”djuprött”.

Hysteriskt smalt: Men jag håller mig alltid till ett smalt tema. Så att man hinner ta sig till djupet i ett samtal. Det är då jag tycker podcast-formatet är som bäst, när det behandlar något litet ämne på djupet. Vad som helst är intressant, bara man går tillräckligt djupt in i det. Att nörda är en av livets stora njutningar.

Brett och hysteriskt smalt helt enkelt!

författardröm, skrivarpodden, skrivproduktivitet, skrivtips

Med längtan som skrivredskap

Lämna en kommentar

Kerstin Önnebo skrivarpodden 3Ska man skriva med en läsare i åtanke? Eller bara “för sig själv”?

Om läsaren får vara med, hur behandlar man i så fall denne?

När jag, Maria Maunsbach och Sanna Linderoth diskuterade detta kom vi fram till att vi alla kände oss lite kränkta eller åtminstone oviktiga som läsare när vi läste Erlend Loes Doppler. Jag för min del förstod inte grundpremissen för boken, vad den handlade om, eller skulle handla om. Mängder av trådar och idéer slängdes upp i luften och introducerades och sen visste vi inte (som läsare) vad vi skulle göra av allting. Att sitta och lagra in allt i huvudet för att ha det till hands när upplösningen närmar sig blir övermäktigt. Och alla symboler… ska jag hålla koll på dem medan jag läser? Fortsätt läsa Med längtan som skrivredskap →