Kategoriarkiv: skrivtips

skrivarpodden ger skrivtips, mest på https://www.youtube.com/watch?v=klzS2XHXJ6A&list=PLaetzNR2E-qGMEVlOweBr-paZtS23AV9W men också här på kerstinonnebo.se

Redigering – steg 1 – kolla storyn

Idag ska jag börja skriva, eller rättare sagt jag ska börja en ny omgång redigering.

att läsa böcker ger skrivtips och skrivteknik till redigering av den egna romanen
Förväntar mig en uppenbarelse
Foto: Emma Ode

Jag har flyttat fram det, om och om igen. Först ” till hösten”, sedan ”efter bokmässan”, sen ”så fort jag plöjt genom mailkorgen och att-göra-listan något så när”.

Idag är dagen när det inte finns akuta eldar kvar att släcka. Dvs DAGEN när jag ska öppna manuset igen… Det ligger utskrivet på papper i en fysisk plastmapp. Det finns anteckningar från en läsare (som lyckligtvis både är manusförfattare och min vän).  Och som en sockrig ros på princessbakelsen så fick jag nu på morgonen en strategi för redigering från en av mina favoritpodcastar: ”skriv en bestseller”. Så här:

  1. Kolla berättelsen (dramaturgi, röd tråd, start och mål)
  2. Stryk det som inte ska vara med (stycken inte ord)
  3. Flytta runt (kapitel, scener, stycken)
  4. Skriv till det som fattas (karaktärsutveckling, miljöer)
  5. Skriv om det som behöver skrivas om (tempo, scener, personer)
  6. Finlira (språket, ton, planteringar)
  7. Maxa (?)

Alltså: man ska göra en sak i taget i ordningen ovan i motsats till ”allt på samma gång” (min bästa gren).

Jag tycker listan och resonemanget verkar så vettigt att jag på allvar ska försöka hålla mig till listan.

Med andra ord så ska jag kolla berättelsen idag. Och jag vet med mig att ”dramaturgi” och ”röda tråd” det är min sämsta gren. Utifrån alla lektörsutlåtanden jag fått i samband med refuseringar…

Så nu kör jag! Kolla att berättelsen håller! Tjoho, here we go!!! Ska bli härligt att jobba med skrivandet igen även om jag är rejält rädd för romanen i det här läget…

p.s. Just nu vet jag inte vad som ingår i ”maxa” men om jag någonsin kommer ner till punkt sju i listan för redigering så tror jag att jag insett det då. Annars skulle man ju kunna lägga en liten fråga till podcasten.

Att använda varandras

Det sägs ju att man ska återanvända sitt material.

Typ i mitt fall: När jag gjort en intervju för skrivarpodden borde jag klippa ihop lite snygga foton, länkar och sånt och göra en video av det och lägga ut på youtuIMG_0700be. Jag borde även summera det eller skapa ett gäng schyssta skämt runt samtalet och lägga ut på facebook och jag borde definitivt ha tagit kul bilder och lägga ut på Insta.

Tja, allt det där blir lätt inte av alls. När jag väl producerat ett avsnitt och klippt ihjäl mig långa nätter så är jag så trött (både helt generellt och på materialet specifikt) att jag inte har någon lust att arbeta vidare med det.

Ungefär samma fenomen uppträder när jag skrivet ur mig ett utkast på en roman. Då är jag liksom trött i hela mig och har ingen som helst arbetsenergi kvar till redigering, om och om och om och om igen. Men just i det fallet får man ju göra det ändå. Men jag brukar sova på det åtminstone, sådär ett år eller två innan jag tar upp manuset igen.

Ett mycket roligare sätt att återanvända material är att ta någon annans. Typ Inger Lundins. Vi har fått ihop en riktigt bra kedja. Så här:

  1. När jag var ny i stan gick jag till biblioteket och frågade var man satt och jobbade om man var författare. Var är mina kollegor var undertexten i min fråga, inte var finns ett ledigt skrivbord. Biblioteket svarade: Fråga nyföretagarcentrum.
  2. Jag gick till nyföretagarcentrum. Där var de trevliga värre och lät mig prata på om skrivarpodden i typ en timme. Både log och mummade uppmuntrande gjorde hen också. Sen sa hen (gillar inte att skriva ut namn utan att ha frågat först, gillar inte heller att avbryta mina tankar för att fråga någon om jag får lämna ut deras namn. Men jag svär på halva mitt liv att jag vet vad hen som var trevlig på nyföretagarcentrum heter, men vi fortsätter alltså med ”hen”). Hen sa att Inger Lundin varit inne hos dem nyligen och nog var någon jag ville ha kontakt med, kanske intervjua.
  3. Jag tog kontakt med Inger. Hon bjöd in mig till sitt hem, väldigt trevligt (och nu har jag köpt hus i samma område). Och människan hade FÖRBERETT sig!!! Någon hade nämligen någon gång sagt till Inger att hon borde skriva de ”Tio Budorden för författare”. Och nu gav jag henne en bra anledning att göra det.
  4. Det matchade ju perfekt med min nya grej. Jag hade tänkt ett tid att jag borde spela in en lite trailer med intervjupersonen som jag kunde lägga upp innan podcastavsnittet gick ut.
  5. Efter några veckor ett mail från Inger. Något i stil med: ”Jag tänkte berätta om skrivarpodden på min skrivarkurs, kan du ge några tips till mina elever?” Jag skrev ihop fjorton stycken och mailade över.
  6. Inger använde tre. Alltså fanns det 11 helt oanvända tips kvar som ingen människa hade någon nytta av. Förrän…
  7. Jag skulle göra en julkalender på bloggen. Jag har ju redan 14 färdiga, det här blir hur lätt som helst tänkte jag och satte igång.
  8. Sen blev jag trött, och fick liksom inte fram mer ur mitt huvud. Förrän jag kom att tänka på att om man nu ska återanvända material och har slut på eget så kan man ju… återanvända någon annans! Så mycket roligare att kommentera Ingers budord än att hitta på nytt material! 14 tips + 10 kommentarer = en full julkalender.
  9. Så blev den till. Nu får vi väl se om någon tar bollen och gör något med kommentarerna. Kanske blir det 2017 års julkalender. En sågning av 2016 års julkalender, bit för bit. Av en ett år visare jag…

Lycka till med återanvändandet!

 

Jag har fått en ny kompis, och ska få ett nytt sinne

Sedan jag flyttade till Örebro har jag fått en (läs gärna flera) ny kompis (-ar). Kul grej med flyttar, att de inte sällan kommer med nya kompisar.

Vi sitter ibland och jobbar tillsammans, nu för tiden, den nya kompisen och jag. Det kommer upp en hel del olika sorters samtalsämnen när man tittar upp från datorskärmen och möter den nya kompisens sinne. Fortsätt läsa Jag har fått en ny kompis, och ska få ett nytt sinne

Skrivtips 13

SKRIVTIPS 13: Kolla upp NaNoWriMo – Du har nästan ett år på dig att ladda inför nästa omgång…

Varje år tänker jag: Nästa år ska jag vara i fas så jag kan vara med på NaNoWriMo. Det verkar vara helt sjukt bra. Att skriva ett första utkast till en roman snabbt snabbt (en månad) med lite härlig tävlingsanda och hejarop utifrån.

koncentrerad jobbarJag tror det funkar. Tror, för jag har inte testat än. Men nästa år…

Många etablerade författare ger ju ut en ny bok varje år. Jag tänker att det borde finnas någon sorts årsrytm, som följs. Lite som en produktionslinje. Ett datum när första utkastet ska vara klart och sedan följer en genomtänkt redaktör – omarbetning – redaktör – omarbetning – korr -etc – kedja. I ett sådant system kanske man slipper att undra om boken någonsin kommer bli klar. Eller inte…

Jag tycker det låter både trist och skönt. Blandade känlor, som till det mesta. Men jag tänker också, att man kan testa det mesta, för det är väldigt sällan det är som man tror.

Så nästa år ska jag försöka vara i rätt fas när november närmar sig…

Mitt skrivtips till mig själv (och andra) är alltså: Kolla upp NaNoWriMo – Du har nästan ett år på dig att ladda inför nästa omgång…

 

Skrivtips 10

SKRIVTIPS 10: I första halvan av romanen ska man ta sig till mitten. – I andra halvan ska man ta sig från mitten till slutet.

 Kerstin Önnebo och PaolaDet låter kanske självklart men det tog mig fem år innan jag fattade det, via manusförfattaren Paola Pellettieri (som går igenom Hjältens resa i avsnitt 057).

Jag är alltid på jakt efter den fungerande formeln som ska få mina romaner att fungera. Vid det här laget har jag plöjt igenom en halv arme berättartekniska modeller. Se dem i min playlist här. Jag gillar att ha modellerna som lins när jag tittar på existerande text, men än så länge har jag inte utgått från dem innan jag börjat skriva.
Ett av problemen med listor och scheman är att de är så klyddiga att hålla i huvudet. Speciellt om man har ett gäng av dem.
Min vän Paola säger att det inte går att skriva utifrån modeller. Man måste skriva utifrån sig själv om det ska bli bra. Skriva från hjärtat. Jag fattar ju att hon har rätt, naturligtvis fattar jag det. Men ändå. Jag vill ha något att hålla mig i, en liten liten ledstång.
”Det finns ingen ledstång i skrivandet Kerstin” säger Paola ”du måste acceptera det”. (typ)
Jag har inte accepterat det. Jag lutar mig istället mot min föreläsare Therese Granwald som säger (typ). Först måste man lära sig hantverket, sedan måste man släppa det.
Men även om Paola hävdar att man inte kan skriva med ledstång så ger hon mig några när jag tjatat ett tag. Den här har den stora fördelen att jag klarar av att hålla kvar den i huvudet. Trots sin enkelhet är den dessutom vansinnigt användbar och svår.
Mitt skrivtips (framtjatat från Paola Pellettieri) är alltså: I första halvan av romanen ska man ta sig till mitten – I andra halvan ska man ta sig från mitten till slutet. 

Skrivtips 9

SKRIVTIPS 9: Gör det enkelt, det blir komplicerat ändå (Maria Mounsbach) – En roman blir mer och mer komplex efter hand som man jobbar med den.

Lyssnar du på Ligga med P3? Maria och jag gick i samma klass på Fridhems folkhögskolas skrivarlinje. Förutom att vara en av de roligaste människor jag känner så är Maria klipsk av bara helvete och har en härlig klump klokhet på det.

Kerstin ÖnneboI slutet av första årets utbildning började vi planera våra projekt inför tvåan då man skriver en roman (eller annat projekt) under ett läsår. Självfallet var dessa projekt samtal under många fikor och luncher.

Min vana trogen planerade jag många saker samtidigt. Ett triangeldrama över tre generationers kvinnor, social obekvämlighet, parodi på spiongenren, depression, föräldralängtan och lite kärlek och lyteskomik på det. Allt detta planerade jag att få plats med i en och samma roman.

Det var då Maria såg mig i ögonen och sa något av det klokaste jag hört ”Gör det enkelt i början, det blir komplicerat ändå”. Det ligger inte för mig att ta råd, så jag skrev min roman och försökte klämma in alla mina ideer, och splittrat och svårjobbat blev det. Ja jävlar i det.

Efter det året var jag lite mer mottaglig för rådet. Nästa projekt (denna gång på Lunds Universitets författarskola) utgick jag från ett enda ord: Vänskap. Och visst hade Maria rätt, det blev komplicerat nog ändå, efter hand som jag jobbade med romanen. Ja jävlar i det.

Så jag drar en kopia av Maria Mounsbachs råd: Gör det enkelt, det blir komplicerat ändå – En roman blir mer och mer komplex efter hand som man jobbar med den.

Skrivtips 8

SKRIVTIPS 8: Kolla upp Bodil Jönssons ställtid – Ju svårare uppgift, ju längre tid behöver man för att ställa om inför uppgiften.

När jag hörde Bodil säga det här första gången, trillade ett ton polletter ner i huvudet på mig. När jag hämtat mig så började jag omvärdera alla timmarna. Alla timmar i tentatider när jag skurat ugnen, klippt skyddspapper till hyllplanen, oljat in teakmöbler. Det var inte prokrastinering, det var förberedelser inför den svåra uppgiften. Att plugga.

Så många år jag dragit skämt på egen bekostnad och svurit högt över att jag inte kommer igång. Att jag låter det svåra bli näst intill omöjligt innan jag tar tag i det.

Bild: Emma Ode

Att göra något svårt kräver att man hittar långt långt in i fokus, och väl där gäller det att man har möjlighet att stanna i fokus tills man kommit någonstans med det svåra. Om fokus bryts så var ju ställtiden och allt fokuserande i onödan. För det är en krävande uppgift att ta sig in i fokus, det tar tid och kraft.

Vissa skriver när det finns möjlighet, en halvtimme om dagen. Kanske går man inte fullt ut ur fokus utan håller trådar och sammanhang i huvudet till nästa gång man sitter framför tangenterna. Själv behöver jag två timmar för att ta mig in i projektet och koncentration. Och då vill jag att det ska vara värt det.

Mitt skrivtips är alltså att Kolla upp Bodil Jönssons ställtid – Ju svårare uppgift, ju längre tid behöver man för att ställa om inför uppgiften.

Skrivtips 7

SKRIVTIPS 7: Lär känna ditt måltänk – och dina drivkrafter.

Precis som våra karaktärer så har vi olika mål och olika drivkrafter. Om man vet sitt mål blir det lättare att hitta vägen, om man vet sin drivkraft är det lättare att fylla på med rätt bränsle för färden…

Foto: Emma Ode
Foto: Emma Ode

Naturligtvis så kan ju resan bli både mer spännande och innehållsrik om man inte har ett bestämt mål, det kan jag absolut skriva under på. Men det där med bränslet är väl ändå ganska sant, eller?

Jag är ett typiskt yngsta-barn, med drag åt ensambarn. Följden av det är att jag är van vid situationer där man inte räknar med att jag ska ta ansvar för eller reda upp någonting, andra personer tar de viktiga besluten. Jag hänger med och om jag är tillräckligt medgörlig och söt så får jag uppleva stora ting. Charmig och flexibel är en bra strategi när man är yngst.

Ett annat minsting-syndrom är att jag vant mig vid stora applåder för små initiativ. Exempelvis satt hela släkten tyst och lyssnade när jag sjöng refrängen ”aj aj aj det bunkar och det bankar” (en dänga från 80-talet) säkert femtio gånger på rad. När någon till slut gjorde på ältandet blev det under storvulna komplimang-haranger.

När det spelades kort i vår familj så satt jag i vuxenknä och spelade ”i lag”. Det var underförstått att om jag satt lugn till spelets slut så skulle den stora uppgiften tilldelas MIG: Att sortera kortleken! Och det utdelades alltid generöst beröm för mitt storslagna arbete. Även att lägga ner alla korten jämt i fodralet och stänga det utan att skrynkla vare sig paketet eller korten gav snudd på ovationer.

Jag är alltså trygg i situationer där jag får vara underdog. Där jag får glida med strömmen. Få stora applåder för små insatser. Mycket trygg i sådana situationer.

Otrygg blir jag när det förväntas saker av mig eller när jag tvingas till ansvar. All kraft rinner ur mig när jag det står ett högt berg framför näsan på mig och ALLA ANDRA redan är halvvägs upp för det.

Alltså behöver jag pyttesmå delmål. Om ingen ställer upp på att applådera dem, så går det ganska bra att göra det själv.

Min resa vill jag göra med lätt ryggsäck, många reskamrater och på för mig nya stigar.

Så mitt skrivtips är: Lär känna ditt måltänk – och dina drivkrafter.

Skrivtips 3

SKRIVTIPS 3: Att skriva är alltid ett bättre val än än inte skriva. Även om det innebär att gå bakåt.

Vissa dagar känns det som om man inte kan läsa en bokstav av sin egen text utan att vilja kräkas på den. Allt är dåligt och allt behöver göras om, om det ens är lönt att jobba med romanen över huvudtaget.

I dessa lägen bör omdömet ifrågasättas. Och om omdömet får förtroende att fortsätta vid tangentbordet så bör det vara med tillägget att allt som slängs ska in i ett separat dokument i datorn, inte ner i den vanliga papperskorgen.

Med den brasklappen på plats fortsätter jag resonemanget.

Foto: Emma Ode
Foto: Emma Ode

Utgå från att beslutssystemen är kalibrerade, men det känns ändå som om texten inte fungerar. Då försöker jag tänka: Okej, idag är en dag när jag slänger mycket text (två gånger har jag slängt halva romanen) och det är ett stort steg framåt. Kanske en av mina mest produktiva dagar faktiskt. Ett genombrott. Nästa gång jag skriver nytt kommer jag skriva ur ett mycket bättre läge, för jag har bara det bästa att utgå från.

Även när saker rör sig bakåt, så rör de sig egentligen framåt. För att slänga text kräver att man gjort ytterligare insikt eller kunskap från det läge när man skrev den första gången. En insikt som gör att man tar ett beslut om att radera text. Att arbeta med text är alltså alltid ett arbete framåt, mot målet att förstå vad texten vill bli.

Alltså: SKRIVTIPS 3: Att skriva är alltid ett bättre val än än inte skriva. Även om det innebär att gå bakåt.

Skrivtips 1

Jag gjorde i ordning en lista med skrivtips till en skrivarkurs. Jag tänkte göra en liten serie här på bloggen med tipsen i utökat format.

SKRIVTIPS 1: Skriva är oändligt svårt – Så var mot dig själv som du skulle varit mot en älskad vän som höll på med något oändligt svårt. Fortsätt läsa Skrivtips 1

kreativt skrivande i podcastformat

Att skriva kreativt, hitta förlag, publicera bok, nå sina läsare är en lång resa i mörk terräng. För att hitta min väg skapade jag skrivarpodden – en podcast för dig med författardrömmar. I intervjuer med författare och bokbranschfolk letar jag inspiration och kunskap inför resan. Din, min, vår.

Lyssna här: http://skrivarpodden.libsyn.com/ eller via din podcastapp!

000 IMG_3177
Foto: Emma Ode