SKRIVTIPS 21 (Inger Lundins budord 7): Du ska gestalta mycket mer än du beskriver.

Att gestalta är så himla mycket. Händelser och beslut är gestaltning men även dialog och monolog. Eller? Och formen är gestaltning, det säger åtminstone Therese Granwald i avsnitt 33. För mig är ordvalen gestaltning (typ isblå eller klarblå, lejongult eller orange, varmrött eller blodrött). Likadant är liknelser gestaltning för mig, en person som associerar moln till atombomber är vid annan sinnesstämning än personen som associerar moln till kaninsvansar. Även meningars längd är ju gestaltning och hur mycket som placeras i undertexten.

Så vad blir då kvar till berättandet? Det kan ju inte bli mycket det. Jag hörde någon säga att J.K. Rowling är fantastisk på att låta tiden gå. Så det har jag haft ett litet öga på under mina högläsningsstunder på senaste tiden. Hon har en del typ våren passerade utan större händelser, X blev retad för x och Y ägnade dagarna åt y.* Det kanske skulle kunna falla under beskrivande.

Vad jag upptäckt är att gestaltande tar upp väldigt mycket ord, medan berättande är platseffektivt. Icke att ringakta alltså, lite då och då. Därmed kanske budordet ger sig självt, om man räknar ord.

*detta är inte ett citat – bara en av mina generaliseringar