Kategoriarkiv: berättarteknik

berättarteknik, Bokmässan, författardröm, Funderingar, Nora, skrivproduktivitet, skrivtips

Redigering – steg 1 – kolla storyn

1 kommentar

Idag ska jag börja skriva, eller rättare sagt jag ska börja en ny omgång redigering.

att läsa böcker ger skrivtips och skrivteknik till redigering av den egna romanen
Förväntar mig en uppenbarelse
Foto: Emma Ode

Jag har flyttat fram det, om och om igen. Först ” till hösten”, sedan ”efter bokmässan”, sen ”så fort jag plöjt genom mailkorgen och att-göra-listan något så när”.

Idag är dagen när det inte finns akuta eldar kvar att släcka. Dvs DAGEN när jag ska öppna manuset igen… Det ligger utskrivet på papper i en fysisk plastmapp. Det finns anteckningar från en läsare (som lyckligtvis både är manusförfattare och min vän).  Och som en sockrig ros på princessbakelsen så fick jag nu på morgonen en strategi för redigering från en av mina favoritpodcastar: ”skriv en bestseller”. Så här:

  1. Kolla berättelsen (dramaturgi, röd tråd, start och mål)
  2. Stryk det som inte ska vara med (stycken inte ord)
  3. Flytta runt (kapitel, scener, stycken)
  4. Skriv till det som fattas (karaktärsutveckling, miljöer)
  5. Skriv om det som behöver skrivas om (tempo, scener, personer)
  6. Finlira (språket, ton, planteringar)
  7. Maxa (?)

Alltså: man ska göra en sak i taget i ordningen ovan i motsats till ”allt på samma gång” (min bästa gren).

Jag tycker listan och resonemanget verkar så vettigt att jag på allvar ska försöka hålla mig till listan.

Med andra ord så ska jag kolla berättelsen idag. Och jag vet med mig att ”dramaturgi” och ”röda tråd” det är min sämsta gren. Utifrån alla lektörsutlåtanden jag fått i samband med refuseringar…

Så nu kör jag! Kolla att berättelsen håller! Tjoho, here we go!!! Ska bli härligt att jobba med skrivandet igen även om jag är rejält rädd för romanen i det här läget…

p.s. Just nu vet jag inte vad som ingår i ”maxa” men om jag någonsin kommer ner till punkt sju i listan för redigering så tror jag att jag insett det då. Annars skulle man ju kunna lägga en liten fråga till podcasten.

berättarteknik, författardröm, Funderingar, Nora, skrivarpodden

dramaturgen tittade på romanen

Lämna en kommentar

Dramaturgen tittade på min roman om Nora, och vad hittade hon väl där…

Jo hon hittade en svag dramaturgi… suprise… tja, kanske inte så mycket överraskning över det. För det är nämligen vad vartenda refuseringsbrev säger om mina romaner. Intressant språk, spännande karaktärer men svag dramaturgi…  eller ”ingen röd tråd” vilket jag tolkar som exakt samma sak.

Det är så väldigt märkligt: att man (läs jag Kerstin Önnebo) kan stå och råda andra om och om igen (i exempelvis en podcast) om att såhär och sådär funkar dramaturgi. Men när det kommer till ens (min) egen jäkla roman så är det som om allt det där kunnandet och tyckandet lägger sig i en likkista och stannar där tills det åter är dags att titta på någon annans alster.

 

När ska jag lära mig av mig själv? (eller gärna någon annan för den delen, kanske lättare att ta råd utifrån…)

Dramaturgen sa ”Varför?”, ”Varför gör Nora ditten?” och ”Varför gör Nora datten?”. ”Jag förstår inte Nora”, ”Jag förstår inte VARFÖR Nora gör det hon gör”. ”Vad har Nora för mål?” ”Vad driver henne?” och så försökte dramaturgen säga samma sak på ett femtiotal sätt till så jag liksom skulle förstå. Och här sitter jag, en vecka senare och tänker… ”Vad är det för fel på berättelsen om Nora??? Vad ska jag göra med den?”

Ja, jag skulle ju kunna ta och lyssna  på ett av skrivarpoddens tre avsnitt om ”Hjältens resa” exempelvis… eller något av alla de andra avsnitten om dramaturgi… eller läsa någon av mina anteckningar från författarskolan…

Eller bara sätta mig ner med manuset och besvara frågan VARFÖR.

berättarteknik, författardröm, skrivarpodden, skrivproduktivitet, skrivtips

Att använda varandras

2 kommentarer

Det sägs ju att man ska återanvända sitt material.

Typ i mitt fall: När jag gjort en intervju för skrivarpodden borde jag klippa ihop lite snygga foton, länkar och sånt och göra en video av det och lägga ut på youtuIMG_0700be. Jag borde även summera det eller skapa ett gäng schyssta skämt runt samtalet och lägga ut på facebook och jag borde definitivt ha tagit kul bilder och lägga ut på Insta.

Tja, allt det där blir lätt inte av alls. När jag väl producerat ett avsnitt och klippt ihjäl mig långa nätter så är jag så trött (både helt generellt och på materialet specifikt) att jag inte har någon lust att arbeta vidare med det.

Ungefär samma fenomen uppträder när jag skrivet ur mig ett utkast på en roman. Då är jag liksom trött i hela mig och har ingen som helst arbetsenergi kvar till redigering, om och om och om och om igen. Men just i det fallet får man ju göra det ändå. Men jag brukar sova på det åtminstone, sådär ett år eller två innan jag tar upp manuset igen.

Ett mycket roligare sätt att återanvända material är att ta någon annans. Typ Inger Lundins. Vi har fått ihop en riktigt bra kedja. Så här:

  1. När jag var ny i stan gick jag till biblioteket och frågade var man satt och jobbade om man var författare. Var är mina kollegor var undertexten i min fråga, inte var finns ett ledigt skrivbord. Biblioteket svarade: Fråga nyföretagarcentrum.
  2. Jag gick till nyföretagarcentrum. Där var de trevliga värre och lät mig prata på om skrivarpodden i typ en timme. Både log och mummade uppmuntrande gjorde hen också. Sen sa hen (gillar inte att skriva ut namn utan att ha frågat först, gillar inte heller att avbryta mina tankar för att fråga någon om jag får lämna ut deras namn. Men jag svär på halva mitt liv att jag vet vad hen som var trevlig på nyföretagarcentrum heter, men vi fortsätter alltså med ”hen”). Hen sa att Inger Lundin varit inne hos dem nyligen och nog var någon jag ville ha kontakt med, kanske intervjua.
  3. Jag tog kontakt med Inger. Hon bjöd in mig till sitt hem, väldigt trevligt (och nu har jag köpt hus i samma område). Och människan hade FÖRBERETT sig!!! Någon hade nämligen någon gång sagt till Inger att hon borde skriva de ”Tio Budorden för författare”. Och nu gav jag henne en bra anledning att göra det.
  4. Det matchade ju perfekt med min nya grej. Jag hade tänkt ett tid att jag borde spela in en lite trailer med intervjupersonen som jag kunde lägga upp innan podcastavsnittet gick ut.
  5. Efter några veckor ett mail från Inger. Något i stil med: ”Jag tänkte berätta om skrivarpodden på min skrivarkurs, kan du ge några tips till mina elever?” Jag skrev ihop fjorton stycken och mailade över.
  6. Inger använde tre. Alltså fanns det 11 helt oanvända tips kvar som ingen människa hade någon nytta av. Förrän…
  7. Jag skulle göra en julkalender på bloggen. Jag har ju redan 14 färdiga, det här blir hur lätt som helst tänkte jag och satte igång.
  8. Sen blev jag trött, och fick liksom inte fram mer ur mitt huvud. Förrän jag kom att tänka på att om man nu ska återanvända material och har slut på eget så kan man ju… återanvända någon annans! Så mycket roligare att kommentera Ingers budord än att hitta på nytt material! 14 tips + 10 kommentarer = en full julkalender.
  9. Så blev den till. Nu får vi väl se om någon tar bollen och gör något med kommentarerna. Kanske blir det 2017 års julkalender. En sågning av 2016 års julkalender, bit för bit. Av en ett år visare jag…

Lycka till med återanvändandet!

 

berättarteknik, författardröm, skrivarpodden, skrivproduktivitet, skrivtips

Skrivtips 10

Lämna en kommentar
SKRIVTIPS 10: I första halvan av romanen ska man ta sig till mitten. – I andra halvan ska man ta sig från mitten till slutet.

 Kerstin Önnebo och PaolaDet låter kanske självklart men det tog mig fem år innan jag fattade det, via manusförfattaren Paola Pellettieri (som går igenom Hjältens resa i avsnitt 057).

Jag är alltid på jakt efter den fungerande formeln som ska få mina romaner att fungera. Vid det här laget har jag plöjt igenom en halv arme berättartekniska modeller. Se dem i min playlist här. Jag gillar att ha modellerna som lins när jag tittar på existerande text, men än så länge har jag inte utgått från dem innan jag börjat skriva.
Ett av problemen med listor och scheman är att de är så klyddiga att hålla i huvudet. Speciellt om man har ett gäng av dem.
Min vän Paola säger att det inte går att skriva utifrån modeller. Man måste skriva utifrån sig själv om det ska bli bra. Skriva från hjärtat. Jag fattar ju att hon har rätt, naturligtvis fattar jag det. Men ändå. Jag vill ha något att hålla mig i, en liten liten ledstång.
”Det finns ingen ledstång i skrivandet Kerstin” säger Paola ”du måste acceptera det”. (typ)
Jag har inte accepterat det. Jag lutar mig istället mot min föreläsare Therese Granwald som säger (typ). Först måste man lära sig hantverket, sedan måste man släppa det.
Men även om Paola hävdar att man inte kan skriva med ledstång så ger hon mig några när jag tjatat ett tag. Den här har den stora fördelen att jag klarar av att hålla kvar den i huvudet. Trots sin enkelhet är den dessutom vansinnigt användbar och svår.
Mitt skrivtips (framtjatat från Paola Pellettieri) är alltså: I första halvan av romanen ska man ta sig till mitten – I andra halvan ska man ta sig från mitten till slutet. 
berättarteknik, författardröm, Nora, skrivtips, vänskap för nybörjare

Skrivtips 9

Lämna en kommentar

SKRIVTIPS 9: Gör det enkelt, det blir komplicerat ändå (Maria Mounsbach) – En roman blir mer och mer komplex efter hand som man jobbar med den.

Lyssnar du på Ligga med P3? Maria och jag gick i samma klass på Fridhems folkhögskolas skrivarlinje. Förutom att vara en av de roligaste människor jag känner så är Maria klipsk av bara helvete och har en härlig klump klokhet på det.

Kerstin ÖnneboI slutet av första årets utbildning började vi planera våra projekt inför tvåan då man skriver en roman (eller annat projekt) under ett läsår. Självfallet var dessa projekt samtal under många fikor och luncher.

Min vana trogen planerade jag många saker samtidigt. Ett triangeldrama över tre generationers kvinnor, social obekvämlighet, parodi på spiongenren, depression, föräldralängtan och lite kärlek och lyteskomik på det. Allt detta planerade jag att få plats med i en och samma roman.

Det var då Maria såg mig i ögonen och sa något av det klokaste jag hört ”Gör det enkelt i början, det blir komplicerat ändå”. Det ligger inte för mig att ta råd, så jag skrev min roman och försökte klämma in alla mina ideer, och splittrat och svårjobbat blev det. Ja jävlar i det.

Efter det året var jag lite mer mottaglig för rådet. Nästa projekt (denna gång på Lunds Universitets författarskola) utgick jag från ett enda ord: Vänskap. Och visst hade Maria rätt, det blev komplicerat nog ändå, efter hand som jag jobbade med romanen. Ja jävlar i det.

Så jag drar en kopia av Maria Mounsbachs råd: Gör det enkelt, det blir komplicerat ändå – En roman blir mer och mer komplex efter hand som man jobbar med den.