SKRIVTiPS 18 (Inger Lundins budord 4): Du skall göra en färdplan för ditt skrivande – så du vet vart du är på väg.
I sådana här lägen har jag tendens att hålla med. Det låter klokt, att veta vart man är på väg. Men helt ärligt, har man chans att ha en jävla aning. Ingenting är väl någonsin som man föreställt sig när man väl kommer någonstans dit man varit på väg ett tag. Det är ju hela grejen. Hade målet varit en kopia av ens dröm skulle man ju kunna nöja sig med drömmen, och haft tid över till mycket annat…
Men färdplan, kan jag verkligen ta till mig. Det låter sannerligen klokt. Min färdplan ser ut så här:
- Skriva klart.
- Hitta ett förlag som vill satsa på mig och min roman.
- Fortsätta att skriva.
En exakt kopia på din färdplan? Men jag lovar, jag har inte brutit mig in i vare sig din dator eller hjärna…
Även om färdplanen är snudd på trivial, så hjälper den faktiskt. Att trycka ner tangenterna och sätta orden på målet gör något. Kanske är det bara så att skriften får färdplanen att stå ut genom tankebruset. Lite förhöjd signal bara, gör susen!
Som en av de sista uppgifterna på författarskolan fick vi göra en lista i två punkter på vad vi skulle göra om inget förlag ville ha vårt manus… sorglig tanke, men jävligt skönt att ha en färdplan. Den ligger den i någon anteckningsbok och väntar på det värsta ska hända (i min lilla skrivarvärld), där ligger den bra och säkert.