Kategoriarkiv: skrivproduktivitet

berättarteknik, Bokmässan, författardröm, Funderingar, Nora, skrivproduktivitet, skrivtips

Redigering – steg 1 – kolla storyn

1 kommentar

Idag ska jag börja skriva, eller rättare sagt jag ska börja en ny omgång redigering.

att läsa böcker ger skrivtips och skrivteknik till redigering av den egna romanen
Förväntar mig en uppenbarelse
Foto: Emma Ode

Jag har flyttat fram det, om och om igen. Först ” till hösten”, sedan ”efter bokmässan”, sen ”så fort jag plöjt genom mailkorgen och att-göra-listan något så när”.

Idag är dagen när det inte finns akuta eldar kvar att släcka. Dvs DAGEN när jag ska öppna manuset igen… Det ligger utskrivet på papper i en fysisk plastmapp. Det finns anteckningar från en läsare (som lyckligtvis både är manusförfattare och min vän).  Och som en sockrig ros på princessbakelsen så fick jag nu på morgonen en strategi för redigering från en av mina favoritpodcastar: ”skriv en bestseller”. Så här:

  1. Kolla berättelsen (dramaturgi, röd tråd, start och mål)
  2. Stryk det som inte ska vara med (stycken inte ord)
  3. Flytta runt (kapitel, scener, stycken)
  4. Skriv till det som fattas (karaktärsutveckling, miljöer)
  5. Skriv om det som behöver skrivas om (tempo, scener, personer)
  6. Finlira (språket, ton, planteringar)
  7. Maxa (?)

Alltså: man ska göra en sak i taget i ordningen ovan i motsats till ”allt på samma gång” (min bästa gren).

Jag tycker listan och resonemanget verkar så vettigt att jag på allvar ska försöka hålla mig till listan.

Med andra ord så ska jag kolla berättelsen idag. Och jag vet med mig att ”dramaturgi” och ”röda tråd” det är min sämsta gren. Utifrån alla lektörsutlåtanden jag fått i samband med refuseringar…

Så nu kör jag! Kolla att berättelsen håller! Tjoho, here we go!!! Ska bli härligt att jobba med skrivandet igen även om jag är rejält rädd för romanen i det här läget…

p.s. Just nu vet jag inte vad som ingår i ”maxa” men om jag någonsin kommer ner till punkt sju i listan för redigering så tror jag att jag insett det då. Annars skulle man ju kunna lägga en liten fråga till podcasten.

berättarteknik, författardröm, skrivarpodden, skrivproduktivitet, skrivtips

Att använda varandras

2 kommentarer

Det sägs ju att man ska återanvända sitt material.

Typ i mitt fall: När jag gjort en intervju för skrivarpodden borde jag klippa ihop lite snygga foton, länkar och sånt och göra en video av det och lägga ut på youtuIMG_0700be. Jag borde även summera det eller skapa ett gäng schyssta skämt runt samtalet och lägga ut på facebook och jag borde definitivt ha tagit kul bilder och lägga ut på Insta.

Tja, allt det där blir lätt inte av alls. När jag väl producerat ett avsnitt och klippt ihjäl mig långa nätter så är jag så trött (både helt generellt och på materialet specifikt) att jag inte har någon lust att arbeta vidare med det.

Ungefär samma fenomen uppträder när jag skrivet ur mig ett utkast på en roman. Då är jag liksom trött i hela mig och har ingen som helst arbetsenergi kvar till redigering, om och om och om och om igen. Men just i det fallet får man ju göra det ändå. Men jag brukar sova på det åtminstone, sådär ett år eller två innan jag tar upp manuset igen.

Ett mycket roligare sätt att återanvända material är att ta någon annans. Typ Inger Lundins. Vi har fått ihop en riktigt bra kedja. Så här:

  1. När jag var ny i stan gick jag till biblioteket och frågade var man satt och jobbade om man var författare. Var är mina kollegor var undertexten i min fråga, inte var finns ett ledigt skrivbord. Biblioteket svarade: Fråga nyföretagarcentrum.
  2. Jag gick till nyföretagarcentrum. Där var de trevliga värre och lät mig prata på om skrivarpodden i typ en timme. Både log och mummade uppmuntrande gjorde hen också. Sen sa hen (gillar inte att skriva ut namn utan att ha frågat först, gillar inte heller att avbryta mina tankar för att fråga någon om jag får lämna ut deras namn. Men jag svär på halva mitt liv att jag vet vad hen som var trevlig på nyföretagarcentrum heter, men vi fortsätter alltså med ”hen”). Hen sa att Inger Lundin varit inne hos dem nyligen och nog var någon jag ville ha kontakt med, kanske intervjua.
  3. Jag tog kontakt med Inger. Hon bjöd in mig till sitt hem, väldigt trevligt (och nu har jag köpt hus i samma område). Och människan hade FÖRBERETT sig!!! Någon hade nämligen någon gång sagt till Inger att hon borde skriva de ”Tio Budorden för författare”. Och nu gav jag henne en bra anledning att göra det.
  4. Det matchade ju perfekt med min nya grej. Jag hade tänkt ett tid att jag borde spela in en lite trailer med intervjupersonen som jag kunde lägga upp innan podcastavsnittet gick ut.
  5. Efter några veckor ett mail från Inger. Något i stil med: ”Jag tänkte berätta om skrivarpodden på min skrivarkurs, kan du ge några tips till mina elever?” Jag skrev ihop fjorton stycken och mailade över.
  6. Inger använde tre. Alltså fanns det 11 helt oanvända tips kvar som ingen människa hade någon nytta av. Förrän…
  7. Jag skulle göra en julkalender på bloggen. Jag har ju redan 14 färdiga, det här blir hur lätt som helst tänkte jag och satte igång.
  8. Sen blev jag trött, och fick liksom inte fram mer ur mitt huvud. Förrän jag kom att tänka på att om man nu ska återanvända material och har slut på eget så kan man ju… återanvända någon annans! Så mycket roligare att kommentera Ingers budord än att hitta på nytt material! 14 tips + 10 kommentarer = en full julkalender.
  9. Så blev den till. Nu får vi väl se om någon tar bollen och gör något med kommentarerna. Kanske blir det 2017 års julkalender. En sågning av 2016 års julkalender, bit för bit. Av en ett år visare jag…

Lycka till med återanvändandet!

 

författardröm, karaktärerer, skrivkramp, skrivproduktivitet, skrivtips

Jag har fått en ny kompis, och ska få ett nytt sinne

9 kommentarer

Sedan jag flyttade till Örebro har jag fått en (läs gärna flera) ny kompis (-ar). Kul grej med flyttar, att de inte sällan kommer med nya kompisar.

Vi sitter ibland och jobbar tillsammans, nu för tiden, den nya kompisen och jag. Det kommer upp en hel del olika sorters samtalsämnen när man tittar upp från datorskärmen och möter den nya kompisens sinne. Fortsätt läsa Jag har fått en ny kompis, och ska få ett nytt sinne →

författardröm, skrivarpodden, skrivproduktivitet, skrivtips

Skrivtips 13

Lämna en kommentar

SKRIVTIPS 13: Kolla upp NaNoWriMo – Du har nästan ett år på dig att ladda inför nästa omgång…

Varje år tänker jag: Nästa år ska jag vara i fas så jag kan vara med på NaNoWriMo. Det verkar vara helt sjukt bra. Att skriva ett första utkast till en roman snabbt snabbt (en månad) med lite härlig tävlingsanda och hejarop utifrån.

koncentrerad jobbarJag tror det funkar. Tror, för jag har inte testat än. Men nästa år…

Många etablerade författare ger ju ut en ny bok varje år. Jag tänker att det borde finnas någon sorts årsrytm, som följs. Lite som en produktionslinje. Ett datum när första utkastet ska vara klart och sedan följer en genomtänkt redaktör – omarbetning – redaktör – omarbetning – korr -etc – kedja. I ett sådant system kanske man slipper att undra om boken någonsin kommer bli klar. Eller inte…

Jag tycker det låter både trist och skönt. Blandade känlor, som till det mesta. Men jag tänker också, att man kan testa det mesta, för det är väldigt sällan det är som man tror.

Så nästa år ska jag försöka vara i rätt fas när november närmar sig…

Mitt skrivtips till mig själv (och andra) är alltså: Kolla upp NaNoWriMo – Du har nästan ett år på dig att ladda inför nästa omgång…

 

berättarteknik, författardröm, skrivarpodden, skrivproduktivitet, skrivtips

Skrivtips 10

Lämna en kommentar
SKRIVTIPS 10: I första halvan av romanen ska man ta sig till mitten. – I andra halvan ska man ta sig från mitten till slutet.

 Kerstin Önnebo och PaolaDet låter kanske självklart men det tog mig fem år innan jag fattade det, via manusförfattaren Paola Pellettieri (som går igenom Hjältens resa i avsnitt 057).

Jag är alltid på jakt efter den fungerande formeln som ska få mina romaner att fungera. Vid det här laget har jag plöjt igenom en halv arme berättartekniska modeller. Se dem i min playlist här. Jag gillar att ha modellerna som lins när jag tittar på existerande text, men än så länge har jag inte utgått från dem innan jag börjat skriva.
Ett av problemen med listor och scheman är att de är så klyddiga att hålla i huvudet. Speciellt om man har ett gäng av dem.
Min vän Paola säger att det inte går att skriva utifrån modeller. Man måste skriva utifrån sig själv om det ska bli bra. Skriva från hjärtat. Jag fattar ju att hon har rätt, naturligtvis fattar jag det. Men ändå. Jag vill ha något att hålla mig i, en liten liten ledstång.
”Det finns ingen ledstång i skrivandet Kerstin” säger Paola ”du måste acceptera det”. (typ)
Jag har inte accepterat det. Jag lutar mig istället mot min föreläsare Therese Granwald som säger (typ). Först måste man lära sig hantverket, sedan måste man släppa det.
Men även om Paola hävdar att man inte kan skriva med ledstång så ger hon mig några när jag tjatat ett tag. Den här har den stora fördelen att jag klarar av att hålla kvar den i huvudet. Trots sin enkelhet är den dessutom vansinnigt användbar och svår.
Mitt skrivtips (framtjatat från Paola Pellettieri) är alltså: I första halvan av romanen ska man ta sig till mitten – I andra halvan ska man ta sig från mitten till slutet. 
författardröm, skrivångest, skrivkramp, skrivproduktivitet, skrivtips

Skrivtips 8

Lämna en kommentar

SKRIVTIPS 8: Kolla upp Bodil Jönssons ställtid – Ju svårare uppgift, ju längre tid behöver man för att ställa om inför uppgiften.

När jag hörde Bodil säga det här första gången, trillade ett ton polletter ner i huvudet på mig. När jag hämtat mig så började jag omvärdera alla timmarna. Alla timmar i tentatider när jag skurat ugnen, klippt skyddspapper till hyllplanen, oljat in teakmöbler. Det var inte prokrastinering, det var förberedelser inför den svåra uppgiften. Att plugga.

Så många år jag dragit skämt på egen bekostnad och svurit högt över att jag inte kommer igång. Att jag låter det svåra bli näst intill omöjligt innan jag tar tag i det.

Bild: Emma Ode

Att göra något svårt kräver att man hittar långt långt in i fokus, och väl där gäller det att man har möjlighet att stanna i fokus tills man kommit någonstans med det svåra. Om fokus bryts så var ju ställtiden och allt fokuserande i onödan. För det är en krävande uppgift att ta sig in i fokus, det tar tid och kraft.

Vissa skriver när det finns möjlighet, en halvtimme om dagen. Kanske går man inte fullt ut ur fokus utan håller trådar och sammanhang i huvudet till nästa gång man sitter framför tangenterna. Själv behöver jag två timmar för att ta mig in i projektet och koncentration. Och då vill jag att det ska vara värt det.

Mitt skrivtips är alltså att Kolla upp Bodil Jönssons ställtid – Ju svårare uppgift, ju längre tid behöver man för att ställa om inför uppgiften.

författardröm, skrivarpodden, skrivproduktivitet, skrivtips

Skrivtips 7

Lämna en kommentar

SKRIVTIPS 7: Lär känna ditt måltänk – och dina drivkrafter.

Precis som våra karaktärer så har vi olika mål och olika drivkrafter. Om man vet sitt mål blir det lättare att hitta vägen, om man vet sin drivkraft är det lättare att fylla på med rätt bränsle för färden…

Foto: Emma Ode
Foto: Emma Ode

Naturligtvis så kan ju resan bli både mer spännande och innehållsrik om man inte har ett bestämt mål, det kan jag absolut skriva under på. Men det där med bränslet är väl ändå ganska sant, eller?

Jag är ett typiskt yngsta-barn, med drag åt ensambarn. Följden av det är att jag är van vid situationer där man inte räknar med att jag ska ta ansvar för eller reda upp någonting, andra personer tar de viktiga besluten. Jag hänger med och om jag är tillräckligt medgörlig och söt så får jag uppleva stora ting. Charmig och flexibel är en bra strategi när man är yngst.

Ett annat minsting-syndrom är att jag vant mig vid stora applåder för små initiativ. Exempelvis satt hela släkten tyst och lyssnade när jag sjöng refrängen ”aj aj aj det bunkar och det bankar” (en dänga från 80-talet) säkert femtio gånger på rad. När någon till slut gjorde på ältandet blev det under storvulna komplimang-haranger.

När det spelades kort i vår familj så satt jag i vuxenknä och spelade ”i lag”. Det var underförstått att om jag satt lugn till spelets slut så skulle den stora uppgiften tilldelas MIG: Att sortera kortleken! Och det utdelades alltid generöst beröm för mitt storslagna arbete. Även att lägga ner alla korten jämt i fodralet och stänga det utan att skrynkla vare sig paketet eller korten gav snudd på ovationer.

Jag är alltså trygg i situationer där jag får vara underdog. Där jag får glida med strömmen. Få stora applåder för små insatser. Mycket trygg i sådana situationer.

Otrygg blir jag när det förväntas saker av mig eller när jag tvingas till ansvar. All kraft rinner ur mig när jag det står ett högt berg framför näsan på mig och ALLA ANDRA redan är halvvägs upp för det.

Alltså behöver jag pyttesmå delmål. Om ingen ställer upp på att applådera dem, så går det ganska bra att göra det själv.

Min resa vill jag göra med lätt ryggsäck, många reskamrater och på för mig nya stigar.

Så mitt skrivtips är: Lär känna ditt måltänk – och dina drivkrafter.

författardröm, skrivångest, skrivkramp, skrivproduktivitet, skrivtips

Skrivtips 3

Lämna en kommentar

SKRIVTIPS 3: Att skriva är alltid ett bättre val än än inte skriva. Även om det innebär att gå bakåt.

Vissa dagar känns det som om man inte kan läsa en bokstav av sin egen text utan att vilja kräkas på den. Allt är dåligt och allt behöver göras om, om det ens är lönt att jobba med romanen över huvudtaget.

I dessa lägen bör omdömet ifrågasättas. Och om omdömet får förtroende att fortsätta vid tangentbordet så bör det vara med tillägget att allt som slängs ska in i ett separat dokument i datorn, inte ner i den vanliga papperskorgen.

Med den brasklappen på plats fortsätter jag resonemanget.

Foto: Emma Ode
Foto: Emma Ode

Utgå från att beslutssystemen är kalibrerade, men det känns ändå som om texten inte fungerar. Då försöker jag tänka: Okej, idag är en dag när jag slänger mycket text (två gånger har jag slängt halva romanen) och det är ett stort steg framåt. Kanske en av mina mest produktiva dagar faktiskt. Ett genombrott. Nästa gång jag skriver nytt kommer jag skriva ur ett mycket bättre läge, för jag har bara det bästa att utgå från.

Även när saker rör sig bakåt, så rör de sig egentligen framåt. För att slänga text kräver att man gjort ytterligare insikt eller kunskap från det läge när man skrev den första gången. En insikt som gör att man tar ett beslut om att radera text. Att arbeta med text är alltså alltid ett arbete framåt, mot målet att förstå vad texten vill bli.

Alltså: SKRIVTIPS 3: Att skriva är alltid ett bättre val än än inte skriva. Även om det innebär att gå bakåt.

författardröm, skrivångest, skrivkramp, skrivproduktivitet, skrivtips

Skrivtips 1

1 kommentar

Jag gjorde i ordning en lista med skrivtips till en skrivarkurs. Jag tänkte göra en liten serie här på bloggen med tipsen i utökat format.

SKRIVTIPS 1: Skriva är oändligt svårt – Så var mot dig själv som du skulle varit mot en älskad vän som höll på med något oändligt svårt. Fortsätt läsa Skrivtips 1 →

författardröm, skrivångest, skrivkramp, skrivproduktivitet

Rädd för mitt manus

Lämna en kommentar

Är det inte löjligt? Att vara rädd för en text som man själv skrivit. Som man själv ska fortsätta att skriva på.

Foto: Emma Ode
Foto: Emma Ode

Herregud. Det är ju bara en text! Som förhoppningsvis ska bli en bok.

Just nu har jag mindre problem med att låta andra läsa mitt manus än att läsa det själv. Mer rädd för att jag själv ska tycka att det är skit, än att andra ska tycka det är skit.

Men det är just det där. Att detta är sista chansen. Att få till det. Att göra det bra. För sen åker det in på förlagsrunda. Och om det inte är bra då, så kommer ingen vilja ha det. Och då vet i fan om jag orkar skriva en till.

Men det är ju klart. Att jag inte kommer att ge upp. För det kan jag ju inte. Inte när jag bestämt mig och inte när jag satsat så mycket på det här.

En av de sista lektionerna på Lunds författarskola gick ut på att vi skulle göra en handlingsplan:

  1. Vad gör du om inget förlag vill ta sig an ditt manus?
  2. Vad gör du sen?

Ganska skönt ändå, att ha det där nerskrivet. Jag tror till och med att jag minns mina svar:

  1. Betala en lektör för en genomläsning
  2. Skicka in igen
  3. Närma mig egenutgivning

Hoppsan, där råkade jag visst överarbeta lite och göra en tredje punkt… blir inte så sällan på det viset.

Så där är handlingsplanen! Och jag tror minsann att det känns lite bättre med den i ryggen, lite mindre ”allt hopp är ute”…

författardröm, skrivarpodden, skrivproduktivitet, skrivtips

Skrivarpodden

Lämna en kommentar

Från början ville jag görskrivarpoddena skrivarpodden som en gåva till alla dem som inte likt jag haft den stora ynnesten att gå en skrivarutbildning. Avsnitten var som små lektioner. Men självförtroendet svek mig. Jag har alltid lite ont i magen när jag tagit upp 40min av någons tid med mitt dravel. Bättre med någon annans stora insikter och erfarenheter.

Så numera är skrivarpodden intervjubaserad. Det är roligare för mig att göra och jag tycker resultatet är bättre. Proffs får prata om det de är brinner för. Ni skulle se ljuset i ögonen när jag intervjuar dem om deras hantverk och erfarenhet. Det är så coolt hur mycket folk älskar det de jobbar med. Bara det ger mig all energi jag behöver för att få avsnitten i hamn.

Dessutom får jag ju lära mig mängder. När jag ska intervjua någon får jag ju ett starkt incitament för att läsa på ordentligt. När jag ska intervjua en författare har jag alltid som ambition att läsa hela författarskapet innan. Om jag pratar med någon bokbranschperson luskammar jag nätet på alla tidigare intervjuer, föreläsningar och dyl den personen gjort.

När jag väl sitter i samtal släpper jag mina frågor. Jag låter personen prata fritt om det som den har kunskap om. Sen ställer jag mängder av följdfrågor, de kommer bubblandes när man läst på så mycket. Allt relaterar till allt.

Det enda jag är noga med, är att vi ska prata hantverk och INTE PRODUKT!!! Om personen inte kan låta bli att göra reklam för sin bok eller produkt så klipper jag bort det sen.

Innan vi börjar inspelningen säger jag alltid med stränga rösten: ”alla mina lyssnare skriver själva och drömmer om att bli författare. Glöm inte det. Det måste vara relevant för dem. Det är det enda som är viktigt”.

Jag klipper hårt. Vanligtvis spelar jag in 1,5h som klipps ner till 40 min inkl. musik och intro/utro. Rekordet hittills var intervjun med Charlotte Cederlund (avsnitt 049), vi satt och tjatrade i fyra timmar. Jag hade lånat min mammas vardagsrum för att göra intervjun, och när vi avslutat kom hon ut från köket och sa ”Herregud vad ni höll på, jag trodde aldrig ni skulle sluta.” Eller samtalet med Emmelina (avsnitt 011). Då avslutade vi efter tre timmar och träffades några dagar senare och spelade in i tre timmar till… Tur att det är så himla roligt!

När avsnittet gått ut har jag lyssnat på det ungefär fyra gånger, och varje gång går någon ny insikt upp för mig. Något personen säger som jag inte hört första gången. Jag bunkrar deras erfarenheter och det är som att äta honung med sked.

Mitt formmål för skrivarpodden är ”brett och hysteriskt smalt”.

Brett: Jag pratar väljer gäster brett, allt från luttrade PR-personer till folk lägger timmar på att välja mellan ordet ”varmrött” och ”djuprött”.

Hysteriskt smalt: Men jag håller mig alltid till ett smalt tema. Så att man hinner ta sig till djupet i ett samtal. Det är då jag tycker podcast-formatet är som bäst, när det behandlar något litet ämne på djupet. Vad som helst är intressant, bara man går tillräckligt djupt in i det. Att nörda är en av livets stora njutningar.

Brett och hysteriskt smalt helt enkelt!

författardröm, skrivarpodden, skrivproduktivitet, skrivtips

Med längtan som skrivredskap

Lämna en kommentar

Kerstin Önnebo skrivarpodden 3Ska man skriva med en läsare i åtanke? Eller bara “för sig själv”?

Om läsaren får vara med, hur behandlar man i så fall denne?

När jag, Maria Maunsbach och Sanna Linderoth diskuterade detta kom vi fram till att vi alla kände oss lite kränkta eller åtminstone oviktiga som läsare när vi läste Erlend Loes Doppler. Jag för min del förstod inte grundpremissen för boken, vad den handlade om, eller skulle handla om. Mängder av trådar och idéer slängdes upp i luften och introducerades och sen visste vi inte (som läsare) vad vi skulle göra av allting. Att sitta och lagra in allt i huvudet för att ha det till hands när upplösningen närmar sig blir övermäktigt. Och alla symboler… ska jag hålla koll på dem medan jag läser? Fortsätt läsa Med längtan som skrivredskap →