Kategoriarkiv: Funderingar

Funderingar, skrivarpodden

Seriöst och Roligt

Lämna en kommentar

Då och då frågar folk mig vad jag tycker. Eller vilka personlighetsdrag jag har. Eller vad jag uppskattar i livet.

Herregud! Tror de verkligen att det är möjligt att svara på sådana frågor? ”Vad tror du?” eller ”Vad tycker du?” är nog det vettigaste svar jag kommer på, men kan upplevas aningen stumt.

På frågan vad jag uppskattar i livet så skulle jag kunna svara:

”Jo… jag gillar att jobba” men jag kan ju precis lika gärna svara ”Jo… jag gillar att vara ledig med familjen” Vilket är precis tvärtom, väl?

På frågan om min personlighet skulle jag kunna svara.

”Jag är en ganska nöjd och glad person” men lika sant vore ju att säga ”Vissa dagar ligger jag mest i sängen och äter dålig mat och tycker att det enda rimliga är att ligga kvar och fortsätta äta”

På frågan om vad jag tycker fick jag faktiskt ett riktigt bra svar från en kille som gått längst murar (sådana i betong som delar folk från folk) i världen och ofta fick frågan ”vilken sida står du på?”. Han hade kommit fram till ”Jag står på mänskliga rättigheters sida” var det enda vettiga svaret. Det tycker jag lät mycket klokt och genomtänkt så det ska jag börja svara på alla frågor som rimmar på ”Vad tycker du?” Mitt svar är: ”Mänskliga rättigheter”…

”Vilken mat gillar du?” ”Jag står på mänskliga rättigheters sida.”

”Vem ska du rösta på?” ”Jag står på mänskliga rättigheters sida.”

”Kjol eller byxor?” ”Jag står på mänskliga rättigheters sida.”

Jepp, den funkar på allt. Om än lite vag.

Men förutom den kloka vältänkta mur-killen så tänkte jag komma till att alla rimliga eller sanna svar innehåller sin motsats.

När jag började med skrivarpodden ville jag att den skulle vara bred och hysteriskt smal. Det är fortfarande en mycket god ansats tycker jag. Jag vill täcka upp allt från författardrömmens första tråd fram till bokens sista läsare, allt hantverk, varenda PR-trix, varenda en som pillat på en bokstav eller sidnumrering. Kan man inte kalla det brett så vet jag inte vad. Samtidigt… så vill jag att varje avsnitt ska gå på djupet, vara matnyttigt och nördigt. Alltså hysteriskt smalt. Så det  blir något av det helt enkelt… Spretigt? Japp! Och ändå inte, inte ett dugg faktiskt…

Så vilken ton vill jag ha då? Seriöst och roligt så klart. Motsatser och samtidigt totalt nödvändiga för varandra. Allt sant behöver sin motsats.

berättarteknik, Bokmässan, författardröm, Funderingar, Nora, skrivproduktivitet, skrivtips

Redigering – steg 1 – kolla storyn

1 kommentar

Idag ska jag börja skriva, eller rättare sagt jag ska börja en ny omgång redigering.

att läsa böcker ger skrivtips och skrivteknik till redigering av den egna romanen
Förväntar mig en uppenbarelse
Foto: Emma Ode

Jag har flyttat fram det, om och om igen. Först ” till hösten”, sedan ”efter bokmässan”, sen ”så fort jag plöjt genom mailkorgen och att-göra-listan något så när”.

Idag är dagen när det inte finns akuta eldar kvar att släcka. Dvs DAGEN när jag ska öppna manuset igen… Det ligger utskrivet på papper i en fysisk plastmapp. Det finns anteckningar från en läsare (som lyckligtvis både är manusförfattare och min vän).  Och som en sockrig ros på princessbakelsen så fick jag nu på morgonen en strategi för redigering från en av mina favoritpodcastar: ”skriv en bestseller”. Så här:

  1. Kolla berättelsen (dramaturgi, röd tråd, start och mål)
  2. Stryk det som inte ska vara med (stycken inte ord)
  3. Flytta runt (kapitel, scener, stycken)
  4. Skriv till det som fattas (karaktärsutveckling, miljöer)
  5. Skriv om det som behöver skrivas om (tempo, scener, personer)
  6. Finlira (språket, ton, planteringar)
  7. Maxa (?)

Alltså: man ska göra en sak i taget i ordningen ovan i motsats till ”allt på samma gång” (min bästa gren).

Jag tycker listan och resonemanget verkar så vettigt att jag på allvar ska försöka hålla mig till listan.

Med andra ord så ska jag kolla berättelsen idag. Och jag vet med mig att ”dramaturgi” och ”röda tråd” det är min sämsta gren. Utifrån alla lektörsutlåtanden jag fått i samband med refuseringar…

Så nu kör jag! Kolla att berättelsen håller! Tjoho, here we go!!! Ska bli härligt att jobba med skrivandet igen även om jag är rejält rädd för romanen i det här läget…

p.s. Just nu vet jag inte vad som ingår i ”maxa” men om jag någonsin kommer ner till punkt sju i listan för redigering så tror jag att jag insett det då. Annars skulle man ju kunna lägga en liten fråga till podcasten.

författardröm, Funderingar

Kalibrerad – Dedikerad – Smart

Lämna en kommentar

Det är ju så himla lätt att organisera, systematisera, generalisera, strukturera. Göra snygga mappar med snygga etiketter och placera snyggt i bokhyllan. Men sen…

Sen kör jag, fullt ut… hårt, härligt.

Sen tar det slut. Motivationen, inspirationen, ambitionen. Och kvar blir ett hål, och i det hålet börjar jag leta efter något att ta tag i, hålla fast i, hålla på med. Jag hittar något att organisera, systematisera, generalisera, strukturera.

Så även denna gång. Hur ska jag strukturera, inpirera, motivera mig själv tillräckligt för att ta mig vidare även efter att jag kört slut på allt bränsle… Man skulle ju kunna testa lite eco-driving.

Okej, för att kunna eco-drivea mig själv fram till nästa mack (hur långt bort som helst) så behöver jag… hrmf… tänka tänka tänka…

Kalibrera mig (eller min körning). Hela maskineriet måste vara kalibrerat. Det räcker inte med en superstark motor om bensintanken läcker, eller däcken är blankslitna eller växlarna skitit sig (mina bilkunskaper är obefintliga påminns jag just nu, borde valt en annan liknelse märker jag). Fixa läckan, fixa däcken, fixa växellådan, använd valutan så att allt kommer på samma nivå, ingen botten ingen topp…

Dedikera mig (eller min körning). Jag måste tillräckligt gärna vilja fram för att orka hålla mig vaken och trycka på gasen och kanske till och med styra lite. Annars blir det ju bara att jag kör av vid en lågpriskedja med WiFi… igen…

Smart (eller min körning). Jag måste ju ha någonting med mig i bilen, så att resan är värd. Kanske är det bara jag själv som ska levereras till vännen, i så fall bör jag vara utsövd och fokuserad vid leverans. Eller så har jag med mig ett fång rosor, i så fall är det ju bra att ta med dem. Eller har jag lovat att ta med mig pizza? Då kan det vara läge att ringa in en beställning och slå upp adressen.

Alltså. Om jag vill åka ut på äventyr, och ecodriva mig hela vägen fram till slutmålet tror jag att det är det här jag ska göra mig. Så jag skriver det på telefonen…

Kalibrerad – Dedikerad – Smart

berättarteknik, författardröm, Funderingar, Nora, skrivarpodden

dramaturgen tittade på romanen

Lämna en kommentar

Dramaturgen tittade på min roman om Nora, och vad hittade hon väl där…

Jo hon hittade en svag dramaturgi… suprise… tja, kanske inte så mycket överraskning över det. För det är nämligen vad vartenda refuseringsbrev säger om mina romaner. Intressant språk, spännande karaktärer men svag dramaturgi…  eller ”ingen röd tråd” vilket jag tolkar som exakt samma sak.

Det är så väldigt märkligt: att man (läs jag Kerstin Önnebo) kan stå och råda andra om och om igen (i exempelvis en podcast) om att såhär och sådär funkar dramaturgi. Men när det kommer till ens (min) egen jäkla roman så är det som om allt det där kunnandet och tyckandet lägger sig i en likkista och stannar där tills det åter är dags att titta på någon annans alster.

 

När ska jag lära mig av mig själv? (eller gärna någon annan för den delen, kanske lättare att ta råd utifrån…)

Dramaturgen sa ”Varför?”, ”Varför gör Nora ditten?” och ”Varför gör Nora datten?”. ”Jag förstår inte Nora”, ”Jag förstår inte VARFÖR Nora gör det hon gör”. ”Vad har Nora för mål?” ”Vad driver henne?” och så försökte dramaturgen säga samma sak på ett femtiotal sätt till så jag liksom skulle förstå. Och här sitter jag, en vecka senare och tänker… ”Vad är det för fel på berättelsen om Nora??? Vad ska jag göra med den?”

Ja, jag skulle ju kunna ta och lyssna  på ett av skrivarpoddens tre avsnitt om ”Hjältens resa” exempelvis… eller något av alla de andra avsnitten om dramaturgi… eller läsa någon av mina anteckningar från författarskolan…

Eller bara sätta mig ner med manuset och besvara frågan VARFÖR.