Under mina år på Lunds Universitets författarskola hade jag en fantastisk handledare: Stefan Casta. Inte helt sällan beklagade jag mig över att jag inte trodde på mitt projekt och frågade hur fan jag skulle få till det.

Hans svar var inte helt sällan ”Lita på ditt hantverk” eller varianten ”Luta dig mot ditt hantverk”.

Det är djävulskt skönt att ha något att luta sig emot, gärna både handledare och hantverk. Ganska ofta när jag inte någon vidare tro till mitt hantverk, men Stefan Casta tror jag ALLTID på!

I samband med examineringen fick vi i uppgift att skriva en reflektionstext. Analysera vår skrivprocess, i ett format som på något sätt är intressant för någon annan. Tja…

Min rubrik blev ”Hu och Ha”. En analys kring förhållandet till det egna. Antingen är jag i hu-läge vilket betyder att jag ifrågasätter värdet på allt jag gör, grovt. Eller så är jag i Ha-läge vilket kan beskrivas som hybris.