Jag intervjuade Marie H Lundh i Skrivarpodden. Vi pratade om att hon valt att skapa en fiktiv by med en fiktiv Tingsrätt istället för att utgå från sin egen arbetsplats. Detta val ger frihet i skrivandet, det kan också skydda verkliga personer från att bli identifierade och därmed utsatta.

Detta är också något som jag ofta kommer i kontakt med när jag är ute på bibliotek med Skrivardagarna. Det är många som vill skriva om sitt liv eller sin släkt men är rädda för att utelämna någon verklig person. Ett sätt att komma runt det är att köra mer fiktivt. Att byta miljö, tid, ålder, genus etc. Man kan fortfarande berätta sin historia men har skyddat både sig själv och andra. Om du kör fast så testa, det är värt en sida…

Lyssna på Marie H Lundh när hon berättar om hur hon hanterat refuseringar.

I avsnitt 178 av Skrivaprodden pratar jag och Marie H Lundh under temat ”gräva där man står”. Alltså att utgå från miljöer, arbetsplatser, konflikter etc som är känner till. Detta val gör att man får mycket research gratis, det ger också tillgång till subtila saker som uttryck och perspektiv som skulle vara svåra att researcha sig till. Man får också kontinuerligt nytt material till berättelser genom saker händer eller saker som man hör. In och lyssna på hela avsnittet!

Lyssna på Ella-Maria Nutti när hon berättar om sitt skrivande.

När jag spelade in säsongsavslutningen av Skrivarpodden med Cecilie Östby sa hon med skärpa på rösten: ”Vänta inte på att någon ska ge dig tillåtelse att skriva!”. Jag antar att hon i sitt jobb som skrivpedagog har kommit i kontakt med personer som just går och väntar på någon slags tillåtelse att ägna sig åt skrivandet. Jag har själv ägnat mig åt det och fast jag får det då och då av folk (skarpa uppmaningar) är det som om jag alltid har undanflykter. Jag tror att Cecilie har rätt. Det är bara en själv man ska övertyga, men det ska göras med skärpa!

Cecilie Östby ger några skrivråd i samband med att hon hjälper mig att sy ihop säsongen. Ett av de finaste tycker jag är: ”Drömmen om att skriva är en uppmaning till dig om att du ska skriva”. Man behöver inte ha mer anledning än drömmen.

Cecilie hjälper mig att sy ihop säsongen och hon bjussar också på ett gäng skrivtips. Det första är: Att sjunka in i sin värld, verkligen lära känna den. Och när man har gjort det så kan man börja fundera på vad som hotar världen. Vad som behöver offras för att rädda den och vad som kan vinnas istället. Smaka på den!

Denise Rudbergs tredje tips är ”Låt ingen annan läsa innan du är klar med verket.”. En annan variant av samma sak är ”Skriv med stängd dörr, redigera med öppen”. Jag tror att den kommer från Stephen Kings bok ”Att skriva : en hantverkares memoarer” vilken är poppis i skrivarkretsar. I den står det också att man inte ska skriva ”sa hon surt” eller ”skrek hon” utan alltid ”sa hon”. Vilket jag tycker är ett kasst råd som kanske är bättre på amerikanska…

Du har väl inte missat det nya avsnittet med Denise Rudberg? Vi pratar om miljöbeskrivningar med tonvikt mot mat och dryck. Och mycket annat skrivande såklart!!!

Denise Rudbergs andra råd är återkommande. Här i Denises version ”Redigera inte dig själv medan du skriver”. Andra pratar om att ”hitta fram till lekfullheten” eller ”vifta bort redaktören från axeln”. De flesta som skrivit några böcker säger att i första utkastet måste man vara ocensurerad, strunta i kvalitet och mottagande. Sedan när man fått ur sig allting kan man börja titta på materialet och rensa och ändra. Då är man inne i redigering och det är något helt annat än den kreativa fasen. Ju friare desto bättre!

Denise Rudbergs säger att skriva är färskvara och precis som med träning så måste du göra det själv. Det finns inget annat sätt att få texten ur sig, eller för den delen att lära sig hantverket. Göra helt enkelt. Denise säger också att det är genom skrivandet som hon förstår vad det är hon ska skriva. Så försök att avsätta en liten stund varje dag till skrivandet. Som jag hörde någon annan säga här om dagen ”Det är det man gör varje dag som spelar roll.”.

Kristina Sandberg har skrivit om sin kris med aggressiv cancer, en förälders bortgång, säljande av en släktgård med mycket mera.

Jag frågar bland annat vad som hänt med verkligen nu när hon ägnat så mycket tid åt att skriva den.

Hon svarar att skrivandet har gett form åt det formlösa. Att skrivandet gjort erfarenheterna till ballonger som hon nu kan släppa loss. Att skrivprocessen gjort att hon inte längre är ockuperad av erfarenheterna.

Så om du känner ett behov av att skriva från verkligheten gör det!

Kristina kastar in ett extra tips, att testa att ha en skrivgrupp.

Här har jag pendlat fram och tillbaka. Första gången jag fick min text läst var på Skrivarlinjen på Fridhems Folkhögskola. Det var fantastiskt (och läskigt såklart).

Men jag märkte också ganska snart att jag började skriva det som jag ville ha sagt till gruppen, eller en individ i gruppen.

Det blev texter som var svåra att prata om, och som inte betydde någonting för mig efteråt. Jag hade fått sagt mitt och det fanns inte något utforskande kvar för mig att göra. Slut.

Det blev mängder av text den där tiden. Inlämning varje vecka och respons varje vecka. Men ingenting som går att bygga vidare på.

Men det kanske var det som var viktigt i mitt skrivande då, att få upp kontinuitet. Att inse att jag kan skriva på vilken uppmaning som helst (min lärare kallade det staket). Och tycka att det är roligt och givande. I stunden. Härligt att formulera sig.

Jag har haft lite olika skrivpartners/grupper under åren. En del fungerar bättre andra sämre. En del glider ut i sanden (de flesta), andra backar jag ut från.

Det jag har mest behov av just nu är nog någon som förväntar sig att jag ska skicka text. Ett datum och en person. Och precis det har jag letat upp. Och ser så mycket fram mot!

Kristina Sandbergs tredje tips till personer med författardrömmar är att leva på. Att ge sig ut i sitt liv, och göra det helhjärtat (min tolkning). För att leva på ger stoff till skrivandet. U pplevelser, erfarenheter och inte minst karaktärer!

Jag gillar verkligen Kristinas uppmaning. Och efter en lång Corona-period, och en lång småbarnsperiod så är jag mycket sugen på att ta hennes råd.

Inte så att livet inte finns hemma, eller i familjelivet. Självklart finns det det. Och det kan ju bli stor litteratur av det, det har jag Kristina själv bevisat med sin Maj-triologi.

Kanske är det mer förhållandet till det som spelar roll. Att man sätter ljus på livet, var det än utspelar sig. Det är väl det som litteraturen och ännu mer skrivandet gör. Sätter ljus på livet, som en scenljus-tekniker som bestämmer vad som publiken ska titta på. Var dramatiken är, kanske på en skådespelare som står helt still med blicken fäst på vem-vet-vad. Det är också dramatik, med bra ljussättning…

Jag har fler skrivtips från Kristina Sandberg. Nästa är att läsa mycket. Kristina säger (något i stil med) att om man läser mycket, då förstår du vad du tycker om och vad du vill skriva.

Själv är jag en sådan där som blir smittad av det jag läser. När jag gick min första utbildning i kreativt skrivande (Skrivarlinjen på Fridhems Folkhögskola) så läste jag Semla Lagerlöf. En njutning förvisso men…

Jag kunde bara skriva om dåtid och landsbygd. Om drängar och ägande, djur och kärlek på höloft. Och det var inte det jag ville skriva, egentligen. Tror jag i vart fall.

Dessutom tycker jag att det är krångligt (och ganska tråkigt) med research och framför allt så går jag väldigt dåligt ihop med ”fakta”. Hur jag än försöker få saker rätt så blir de alltid fel ändå. Därför skyr jag det som har med fakta att göra, vi kommer bara inte överens.

Inställningen ovan är kast om man ska skriva historiskt. I mitt fall resulterar all dåtid i en konstig blandning som är typ ”förr i tiden” och som jag tror sträcker sig från typ vikingatiden till 1980 på ett ungefär. Det är en ganska odefinierad tidsålder som inte gör sig så bra i litteratur…

Så nu ska jag läsa nutid… och kanske ungdom… och kanske fantasy… Och det är också en njutning, precis som Selma Lagerlöf.

Nu har Kristina Sandberg släppt sitt tipsavsnitt för Skrivarpodden. Det första skrivtipset är att få in rutiner för skrivandet i vardagen.  Att veta när man ska skriva, och sätta sig ner och göra det.

Jag försöker att följa Kristinas råd, men som alltid när det gäller att sätta rutiner eller förändra sin vardag så är det ju en grandios uppgift. Det är SÅ SVÅRT att ändra sina mönster.

När jag insåg att 2020 och 2021 skulle vara stiltjetid för alla skrivevent och kurser jag håller i kreativt skrivande så bestämde jag mig för att göra en satsning på att sätta mina rutiner.

Det kan ju tyckas mycket tid (1,5år) för att omarbeta sin vardag så som man vill ha den, men det är skitsvårt, i vart fall för mig.

Och skrivandet har jag ännu inte lyckats få in i rutin. Men jag skriver mer nu än innan 2020, så det är ju definitivt en förbättring, även om det är långt till målet med stabilt skrivande i vardagen…

I februari 2020 intervjuade jag Carola kring boken ”The artist’s way”, nu följer jag upp det avsnittet med mina egna erfarenheter av programmet.

Åsa Norlinder har jobbat på Författarcentrum öst i tio år! Vi pratar om författarcentrums möjlighet att stötta författarna och förbättra deras villkor.

Av: Kerstin Önnebo, Musik: Maria Eggeling, Klippning: Frida Liljeros

Lyssna här!

Kristina Sandberg är med detta avsnitt en återkommande gäst i skrivarpodden, vi fortsätter analysera skrivandet. Denna gång rör vi oss kring läsandets betydelse, inflytande och effekt på det egna skrivandet.

Av: Kerstin Önnebo, Musik: Maria Eggeling, Klippning: Frida Liljeros

Lyssna här!

Dikt, novell, barnbok eller roman. Dagens avsnitt handlar om att hitta textens form. Med Elsie Johansson

Av: Kerstin Önnebo, Klippning: Frida Liljeros, Musik: Maria Eggeling

Lyssna här!

Ana är jurist på författarförbundet. Vi pratar om vad författare borde veta och ta reda på gällande juridik, rättigheter och avtal med förlag.

Av: Kerstin Önnebo, Klippning: Frida Liljeros, Musik: Maria Eggeling

Lyssna här!

Om skrivblockering och alla dess synonymer, skrivpaus, skrivkramp etc. Tre skrivpedagoger intervjuas tillsammans: Sofie Berthet, Carola Mikaelsson och Johan Carle.

Av: Kerstin Önnebo, Musik: Maria Eggeling, Klippning: Frida Liljeros

Lyssna här!

Lena Sanfridsson har jobbat som förläggare och redaktör i trettio år. Lena Brorsson jobbar på Regionen med att stötta författare. Ida Ölmedal är kulturchef på Sydsvenskan. 

Av: Kerstin Önnebo, Klippning: Frida Liljeros, Musik: Maria Eggeling

Lyssna här!

Både Lova och Karin har debuterat under året. Dessutom har de båda gått skrivarutbildningar. Hör dem berätta om vad de lärde sig på utbildningen, vad de lärde sig i arbetet med förlag och vad de inte ska göra om i nästa bok.

Avsnittet spelades in under Skrivarpoddens poddkalas i Lund.

Av: Kerstin Önnebo, Klippning: Frida Liljeros, Musik: Maria Eggeling

Lyssna här!