Warning: is_readable(): open_basedir restriction in effect. File(/includes/fbwpml.php) is not within the allowed path(s): (/storage/content/13/212913/kerstinonnebo.se/:/storage/configuration/wrappers/13/212913/kerstinonnebo.se/:/tmp/) in /storage/content/13/212913/kerstinonnebo.se/public_html/wp-content/plugins/facebook-for-woocommerce/includes/Integrations/Integrations.php on line 61 Kerstin Önnebo -

Att ge sig rätten att skriva

När jag spelade in säsongsavslutningen av Skrivarpodden med Cecilie Östby sa hon med skärpa på rösten: ”Vänta inte på att någon ska ge dig tillåtelse att skriva!”. Jag antar att hon i sitt jobb som skrivpedagog har kommit i kontakt med personer som just går och väntar på någon slags tillåtelse att ägna sig åt skrivandet. Jag har själv ägnat mig åt det och fast jag får det då och då av folk (skarpa uppmaningar) är det som om jag alltid har undanflykter. Jag tror att Cecilie har rätt. Det är bara en själv man ska övertyga, men det ska göras med skärpa!

Skrivtips från Cecilie Östby

Cecilie hjälper mig att sy ihop säsongen och hon bjussar också på ett gäng skrivtips. Det första är: Att sjunka in i sin värld, verkligen lära känna den. Och när man har gjort det så kan man börja fundera på vad som hotar världen. Vad som behöver offras för att rädda den och vad som kan vinnas istället. Smaka på den!

Skriva med stängd dörr

Denise Rudbergs tredje tips är ”Låt ingen annan läsa innan du är klar med verket.”. En annan variant av samma sak är ”Skriv med stängd dörr, redigera med öppen”. Jag tror att den kommer från Stephen Kings bok ”Att skriva : en hantverkares memoarer” vilken är poppis i skrivarkretsar. I den står det också att man inte ska skriva ”sa hon surt” eller ”skrek hon” utan alltid ”sa hon”. Vilket jag tycker är ett kasst råd som kanske är bättre på amerikanska…

Det återkommande rådet

Denise Rudbergs andra råd är återkommande. Här i Denises version ”Redigera inte dig själv medan du skriver”. Andra pratar om att ”hitta fram till lekfullheten” eller ”vifta bort redaktören från axeln”. De flesta som skrivit några böcker säger att i första utkastet måste man vara ocensurerad, strunta i kvalitet och mottagande. Sedan när man fått ur sig allting kan man börja titta på materialet och rensa och ändra. Då är man inne i redigering och det är något helt annat än den kreativa fasen. Ju friare desto bättre!

Denise Rudberg tipsar om skrivande

Denise Rudbergs säger att skriva är färskvara och precis som med träning så måste du göra det själv. Det finns inget annat sätt att få texten ur sig, eller för den delen att lära sig hantverket. Göra helt enkelt. Denise säger också att det är genom skrivandet som hon förstår vad det är hon ska skriva. Så försök att avsätta en liten stund varje dag till skrivandet. Som jag hörde någon annan säga här om dagen ”Det är det man gör varje dag som spelar roll.”.

Om att skriva självbiografiskt

Kristina Sandberg har skrivit om sin kris med aggressiv cancer, en förälders bortgång, säljande av en släktgård med mycket mera.

Jag frågar bland annat vad som hänt med verkligen nu när hon ägnat så mycket tid åt att skriva den.

Hon svarar att skrivandet har gett form åt det formlösa. Att skrivandet gjort erfarenheterna till ballonger som hon nu kan släppa loss. Att skrivprocessen gjort att hon inte längre är ockuperad av erfarenheterna.

Så om du känner ett behov av att skriva från verkligheten gör det!

Kristina Sandbergs fjärde tips

Kristina kastar in ett extra tips, att testa att ha en skrivgrupp.

Här har jag pendlat fram och tillbaka. Första gången jag fick min text läst var på Skrivarlinjen på Fridhems Folkhögskola. Det var fantastiskt (och läskigt såklart).

Men jag märkte också ganska snart att jag började skriva det som jag ville ha sagt till gruppen, eller en individ i gruppen.

Det blev texter som var svåra att prata om, och som inte betydde någonting för mig efteråt. Jag hade fått sagt mitt och det fanns inte något utforskande kvar för mig att göra. Slut.

Det blev mängder av text den där tiden. Inlämning varje vecka och respons varje vecka. Men ingenting som går att bygga vidare på.

Men det kanske var det som var viktigt i mitt skrivande då, att få upp kontinuitet. Att inse att jag kan skriva på vilken uppmaning som helst (min lärare kallade det staket). Och tycka att det är roligt och givande. I stunden. Härligt att formulera sig.

Jag har haft lite olika skrivpartners/grupper under åren. En del fungerar bättre andra sämre. En del glider ut i sanden (de flesta), andra backar jag ut från.

Det jag har mest behov av just nu är nog någon som förväntar sig att jag ska skicka text. Ett datum och en person. Och precis det har jag letat upp. Och ser så mycket fram mot!

Kristina Sandberg tipsar ännu mer

Kristina Sandbergs tredje tips till personer med författardrömmar är att leva på. Att ge sig ut i sitt liv, och göra det helhjärtat (min tolkning). För att leva på ger stoff till skrivandet. U pplevelser, erfarenheter och inte minst karaktärer!

Jag gillar verkligen Kristinas uppmaning. Och efter en lång Corona-period, och en lång småbarnsperiod så är jag mycket sugen på att ta hennes råd.

Inte så att livet inte finns hemma, eller i familjelivet. Självklart finns det det. Och det kan ju bli stor litteratur av det, det har jag Kristina själv bevisat med sin Maj-triologi.

Kanske är det mer förhållandet till det som spelar roll. Att man sätter ljus på livet, var det än utspelar sig. Det är väl det som litteraturen och ännu mer skrivandet gör. Sätter ljus på livet, som en scenljus-tekniker som bestämmer vad som publiken ska titta på. Var dramatiken är, kanske på en skådespelare som står helt still med blicken fäst på vem-vet-vad. Det är också dramatik, med bra ljussättning…

Kristina Sandberg tipsar vidare

Jag har fler skrivtips från Kristina Sandberg. Nästa är att läsa mycket. Kristina säger (något i stil med) att om man läser mycket, då förstår du vad du tycker om och vad du vill skriva.

Själv är jag en sådan där som blir smittad av det jag läser. När jag gick min första utbildning i kreativt skrivande (Skrivarlinjen på Fridhems Folkhögskola) så läste jag Semla Lagerlöf. En njutning förvisso men…

Jag kunde bara skriva om dåtid och landsbygd. Om drängar och ägande, djur och kärlek på höloft. Och det var inte det jag ville skriva, egentligen. Tror jag i vart fall.

Dessutom tycker jag att det är krångligt (och ganska tråkigt) med research och framför allt så går jag väldigt dåligt ihop med ”fakta”. Hur jag än försöker få saker rätt så blir de alltid fel ändå. Därför skyr jag det som har med fakta att göra, vi kommer bara inte överens.

Inställningen ovan är kast om man ska skriva historiskt. I mitt fall resulterar all dåtid i en konstig blandning som är typ ”förr i tiden” och som jag tror sträcker sig från typ vikingatiden till 1980 på ett ungefär. Det är en ganska odefinierad tidsålder som inte gör sig så bra i litteratur…

Så nu ska jag läsa nutid… och kanske ungdom… och kanske fantasy… Och det är också en njutning, precis som Selma Lagerlöf.

Kristina Sandberg tipsar

Nu har Kristina Sandberg släppt sitt tipsavsnitt för Skrivarpodden. Det första skrivtipset är att få in rutiner för skrivandet i vardagen.  Att veta när man ska skriva, och sätta sig ner och göra det.

Jag försöker att följa Kristinas råd, men som alltid när det gäller att sätta rutiner eller förändra sin vardag så är det ju en grandios uppgift. Det är SÅ SVÅRT att ändra sina mönster.

När jag insåg att 2020 och 2021 skulle vara stiltjetid för alla skrivevent och kurser jag håller i kreativt skrivande så bestämde jag mig för att göra en satsning på att sätta mina rutiner.

Det kan ju tyckas mycket tid (1,5år) för att omarbeta sin vardag så som man vill ha den, men det är skitsvårt, i vart fall för mig.

Och skrivandet har jag ännu inte lyckats få in i rutin. Men jag skriver mer nu än innan 2020, så det är ju definitivt en förbättring, även om det är långt till målet med stabilt skrivande i vardagen…