SKRIVTIPS 3: Att skriva är alltid ett bättre val än än inte skriva. Även om det innebär att gå bakåt.

Vissa dagar känns det som om man inte kan läsa en bokstav av sin egen text utan att vilja kräkas på den. Allt är dåligt och allt behöver göras om, om det ens är lönt att jobba med romanen över huvudtaget.

I dessa lägen bör omdömet ifrågasättas. Och om omdömet får förtroende att fortsätta vid tangentbordet så bör det vara med tillägget att allt som slängs ska in i ett separat dokument i datorn, inte ner i den vanliga papperskorgen.

Med den brasklappen på plats fortsätter jag resonemanget.

Utgå från att beslutssystemen är kalibrerade, men det känns ändå som om texten inte fungerar. Då försöker jag tänka: Okej, idag är en dag när jag slänger mycket text (två gånger har jag slängt halva romanen) och det är ett stort steg framåt. Kanske en av mina mest produktiva dagar faktiskt. Ett genombrott. Nästa gång jag skriver nytt kommer jag skriva ur ett mycket bättre läge, för jag har bara det bästa att utgå från.

Även när saker rör sig bakåt, så rör de sig egentligen framåt. För att slänga text kräver att man gjort ytterligare insikt eller kunskap från det läge när man skrev den första gången. En insikt som gör att man tar ett beslut om att radera text. Att arbeta med text är alltså alltid ett arbete framåt, mot målet att förstå vad texten vill bli.

Alltså: SKRIVTIPS 3: Att skriva är alltid ett bättre val än än inte skriva. Även om det innebär att gå bakåt.