För ett tag sen fick jag erbjudandet att bli intervjuad på Charlotte Cederlund blogg. Jag återpublicerar inlägget nedan.
Eller så kan du läsa det i original här.
Hej Kerstin, berätta lite om dig själv och om Skrivarpodden!
Hej! Först: Tack för att jag får gästblogga hos dig. Det här är min bloggpremiär, så det här är ju grymt spännande…
Jo Skrivarpodden. Jag har faktiskt en tagline, det sägs att man ska ha det… “Skrivarpodden – En podcast om skrivandets hantverk och bokens väg från drömmare till läsare.” och där tycker jag att jag fått med det mesta.
När jag började var jag inspirerad av “The writing show” Jag gick igenom olika dramaturgiska modeller och pratade böcker ur ett feministiskt perspektiv. Men nu, två år senare, har podcasten utvecklas till en intervjupodcast. En följd av att jag själv använt den på samma sätt som jag vill att den ska bli använd av lyssnarna: som ett sätt att umgås med andra med författarambitioner och för att skapa ett sammanhang till det ofta mycket ensamma arbetet med att skriva. Skrivarpodden är nästan hela mitt sociala umgänge nu för tiden.
Vad fick dig att starta en podcast?
Jag hade funderat på podcasten länge när jag startade den för två år sen. Redan då fanns det en uppsjö med underbara poddar på ämnet kreativt skrivande, men alla var amerikanska/engelska. Jag tyckte det var så synd att det inte fanns på svenska, om svenska författare och branschförhållande. Jag har haft podcast som mitt primära mediakonsumtionformat i snart tio år så var det så underbart när jag äntligen bestämde mig för att våga göra min egen. Nu är Skrivarpodden min lilla älskling och en så stor del av mitt liv, att jag inte riktigt förstår vad jag gjorde och tänkte på innan jag startade den.
Vad är ditt mål med Skrivarpodden?
Det är så luddigt och odefinierat, precis som mitt skrivande. Vad vill man med det ena och det andra, ingen aning! Men samtidigt är det glasklart! Jag vill kommunicera, både med mina texter och min podcast. Jag vill vara en del av världen, och vill att världen ska vara en del av mig. Sammanhang helt enkelt!
Hur väljer du ämnen till podden?
Det är slumpmässigt och spontant. De flesta jag tar kontakt med är tips från vänner eller författare till böcker som jag läst och uppskattat. Ibland tar jag bara en yrkesroll vars perspektiv jag vill höra, googlar och ser vad som händer. Jag älskar förstagångsmöten, speciellt när man har något specifikt att sitta ner och prata om. Supernervös innan första handslaget, och superlycklig vid sista.
Vilken av alla intervjuer du gjort har varit roligast att göra och vilken har varit svårast?
Nästan alla möten är mysiga och givande, jag tar ju kontakt med personer som har väckt en positivt klang inom mig, och vi pratar om saker som intresserar oss båda. Väldigt goda förutsättningar helt enkelt.
En del möten blir märkliga. En gång tog jag kontakt med en person som drev ett eget företag som jag antog hen brann för. Så var inte fallet. Intervjun blev superkass, allt blev superkass. Jag har inte lagt ut intervjun.
Om jag ska välja ut en höjdpunkt skulle det exempelvis kunna bli Beate Grimsrud. Hon är en så spännande person, och hennes “Jag smyger förbi en yxa” nockade mig. Dessutom var jag inbjuden till hennes hem och hon berättade en massa spännande saker off-record. Men det är mer regel än undantag…
Den svåraste intervjun var din intervju… Jag var ofokuserad och hade superdålig koll på ämnet “action-scener”. Jag ställde konstiga frågor och sa ännu konstigare saker. Men du berättade på bra, och det kommer att bli super när jag klipper bort mig själv ur ljudfilen.
Vem skulle du helst vilja intervjua och om vad, om du kunde välja helt fritt?
Jag älskar Elise Johansson. Jag vill att mina gäster ska välja tema så att det är något som triggar dem. Och jag har ju ingen aning om vad som triggar Elsie, men det som triggar mig när jag läser henne är närheten till karaktärerna, och detaljerna.
Vad är det svåraste med att driva en podcast?
Det är inte alls svårt. Det är just enkelheten i mediet som är så tilltalande. Dock tar det väldigt mycket tid, och det kan ju bli en svårighet ibland. Då sänker jag nivån, omformulerar upplägget, eller ber om hjälp utifrån. Jag har som ambition att läsa hela författarskapet innan jag gör en intervju, men det får jag slira på lite då och då. Ibland är det svårt att hitta in till djupet, angelägenheten i samtalet, speciellt om någon är stressad, men om man tar till ordentligt med tid så brukar det lösa sig. Klippningen kan vara en utmaning, men ju mer jag klipper ju bättre blir grundarbetet med att lägga upp samtalet på ett vettigt sätt. Allt är träning…
Eller så kan du läsa det i original här.