Då och då frågar folk mig vad jag tycker. Eller vilka personlighetsdrag jag har. Eller vad jag uppskattar i livet.

Herregud! Tror de verkligen att det är möjligt att svara på sådana frågor? ”Vad tror du?” eller ”Vad tycker du?” är nog det vettigaste svar jag kommer på, men kan upplevas aningen stumt.

På frågan vad jag uppskattar i livet så skulle jag kunna svara:

”Jo… jag gillar att jobba” men jag kan ju precis lika gärna svara ”Jo… jag gillar att vara ledig med familjen” Vilket är precis tvärtom, väl?

På frågan om min personlighet skulle jag kunna svara.

”Jag är en ganska nöjd och glad person” men lika sant vore ju att säga ”Vissa dagar ligger jag mest i sängen och äter dålig mat och tycker att det enda rimliga är att ligga kvar och fortsätta äta”

På frågan om vad jag tycker fick jag faktiskt ett riktigt bra svar från en kille som gått längst murar (sådana i betong som delar folk från folk) i världen och ofta fick frågan ”vilken sida står du på?”. Han hade kommit fram till ”Jag står på mänskliga rättigheters sida” var det enda vettiga svaret. Det tycker jag lät mycket klokt och genomtänkt så det ska jag börja svara på alla frågor som rimmar på ”Vad tycker du?” Mitt svar är: ”Mänskliga rättigheter”…

”Vilken mat gillar du?” ”Jag står på mänskliga rättigheters sida.”

”Vem ska du rösta på?” ”Jag står på mänskliga rättigheters sida.”

”Kjol eller byxor?” ”Jag står på mänskliga rättigheters sida.”

Jepp, den funkar på allt. Om än lite vag.

Men förutom den kloka vältänkta mur-killen så tänkte jag komma till att alla rimliga eller sanna svar innehåller sin motsats.

När jag började med skrivarpodden ville jag att den skulle vara bred och hysteriskt smal. Det är fortfarande en mycket god ansats tycker jag. Jag vill täcka upp allt från författardrömmens första tråd fram till bokens sista läsare, allt hantverk, varenda PR-trix, varenda en som pillat på en bokstav eller sidnumrering. Kan man inte kalla det brett så vet jag inte vad. Samtidigt… så vill jag att varje avsnitt ska gå på djupet, vara matnyttigt och nördigt. Alltså hysteriskt smalt. Så det  blir något av det helt enkelt… Spretigt? Japp! Och ändå inte, inte ett dugg faktiskt…

Så vilken ton vill jag ha då? Seriöst och roligt så klart. Motsatser och samtidigt totalt nödvändiga för varandra. Allt sant behöver sin motsats.