Det är ju så himla lätt att organisera, systematisera, generalisera, strukturera. Göra snygga mappar med snygga etiketter och placera snyggt i bokhyllan. Men sen…

Sen kör jag, fullt ut… hårt, härligt.

Sen tar det slut. Motivationen, inspirationen, ambitionen. Och kvar blir ett hål, och i det hålet börjar jag leta efter något att ta tag i, hålla fast i, hålla på med. Jag hittar något att organisera, systematisera, generalisera, strukturera.

Så även denna gång. Hur ska jag strukturera, inpirera, motivera mig själv tillräckligt för att ta mig vidare även efter att jag kört slut på allt bränsle… Man skulle ju kunna testa lite eco-driving.

Okej, för att kunna eco-drivea mig själv fram till nästa mack (hur långt bort som helst) så behöver jag… hrmf… tänka tänka tänka…

Kalibrera mig (eller min körning). Hela maskineriet måste vara kalibrerat. Det räcker inte med en superstark motor om bensintanken läcker, eller däcken är blankslitna eller växlarna skitit sig (mina bilkunskaper är obefintliga påminns jag just nu, borde valt en annan liknelse märker jag). Fixa läckan, fixa däcken, fixa växellådan, använd valutan så att allt kommer på samma nivå, ingen botten ingen topp…

Dedikera mig (eller min körning). Jag måste tillräckligt gärna vilja fram för att orka hålla mig vaken och trycka på gasen och kanske till och med styra lite. Annars blir det ju bara att jag kör av vid en lågpriskedja med WiFi… igen…

Smart (eller min körning). Jag måste ju ha någonting med mig i bilen, så att resan är värd. Kanske är det bara jag själv som ska levereras till vännen, i så fall bör jag vara utsövd och fokuserad vid leverans. Eller så har jag med mig ett fång rosor, i så fall är det ju bra att ta med dem. Eller har jag lovat att ta med mig pizza? Då kan det vara läge att ringa in en beställning och slå upp adressen.

Alltså. Om jag vill åka ut på äventyr, och ecodriva mig hela vägen fram till slutmålet tror jag att det är det här jag ska göra mig. Så jag skriver det på telefonen…

Kalibrerad – Dedikerad – Smart