Sammanfattning av tidigare tre blogginlägg: Det blev ett barn i mitten av min författardröm.

Som nybliven mamma (igen), mitt i en utbildning och dessutom mitt i första utkastet av tredje romanen. Med en karriär på stå så kändes det som superläge att dra igång ett nytt projekt (läs gärna medelålderskris). 

Som tidigare konstaterat så är en föräldraledighet en perfekt deadline. Denna deadline var att få igång podcasten om skrivande som jag funderat på länge. Det fanns många underbara podcast på ämnet skrivande, men de var på engelska/amerikanska. Inte en enda på svenska, och den saknades verkligen (enligt mig)!

Jag hade varit högkonsument på podcast i många år och visste precis vad jag gillade och vad jag ville göra. Men att göra det… var mycket svårare än vad jag någonsin trott. Nu, två år senare börjar jag känna att jag hittat fram till mitt format.

Det är en av de underbara sakerna med en podcast, att den är flexibel och att formatet kan växa fram efter hand som man jobbar med den. Då jag gör den själv kan jag gå fullt ut i min vision och övertygelse i varje steg. Jag behöver inte be om lov eller råd.

Så nu var podcasten igång, och började gå åt det håll jag pekade. Och familjelivet rullade på. Och vi flyttade fyra gånger på ett år. Så hur gick det med skrivandet då? Ja herregud, det här med skrivandet…

fortsättning följer…