Kategoriarkiv: Uncategorized

103 Tvivlet och yrkets förutsättningar med Ninni Holmqvist och Charlotte Cederlund

Drömmen om författarskapet stämmer inte alltid överens med verkligheten. Hör Ninni Holmqvist med 23 år med författarskapet som yrke och Charlotte Cederlund som slutfört en trilogi och precis gett ut sin första barnbok diskutera författaryrkets förutsättningar.

Ber om ursäkt för dåligt ljud på Ninnis mick i första halvan av intervjun. Håll kvar, hon är superrolig och har mycket att säga!

Av: Kerstin Önnebo, Musik: Maria Eggeling, Klippning: Frida Liljeros


Lyssna här!

Prisbelönta Skrivarpodden firar 100 avsnitt

Allt började med Kerstin Önnebos egna författardrömmar och hennes sökande efter bra svenska skrivarpoddar. Det fanns inga, så 2014 startade hon en själv.

Sedan dess har Skrivarpodden gästats av massor av författare och bokmänniskor. Den 17 maj i år firar Skrivarpodden 100 avsnitt.

– Jag hoppas att jag har kunnat ge mina lyssnare både kunskap och inspiration. Jag ville att Skrivarpodden skulle bli en slags digital gemenskap för alla som skriver, och det har den blivit. Några av dem som följt podden från start har faktiskt debuterat under tiden, berättar Kerstin.

Beate Grimsrud, Emelie Schepp, Christian Unge, Marcus Lutteman, Maria Sveland och Norstedts vd Ewa Swartz är några av dem som gästat podden.

Numera finns det flera poddar för folk som vill skriva böcker, men Skrivarpodden hör till de mest populära. Och på Bokmässan 2017 blev Skrivarpodden utsedd till den bästa skrivrelaterade podden.

– Den som skriver en bok behöver tänka på massor av saker. Inte bara på innehåll, dramaturgi, gestaltning och berättarteknik, utan också på hur boken ska bli utgiven och marknadsförd. Vad behöver man göra för att förlagen ska bli intresserade? Och om man vill ge ut sin bok på egen hand, vad är viktigt då?

I podden – med ambitionen att vara ”bred och samtidigt hysteriskt smal” – varvas författarsamtal med intervjuer med dem som jobbar med böcker på andra sätt: förläggare, redaktörer, litterära agenter, manusutvecklare, omslagsmakare och marknadsförare. 

pressmeddelande Skrivarpodden 100 avsnitt

093 Från bok till Teater med Ninna Tersman och Lena Mossegård

Jag intervjuar dramaturgen Ninna Tersman och regissören Lena Mossegård på Lunds Stadsbibliotek. De är ute och turnerar med Riksteaterns uppsättning av Maken som de arbetat med i flera år. Vi samtalar kring om hur man tar en skönlitterär bok till scenen. Kring vad man lägger till och väljer bort. Om hur texten får kropp och teaterns förutsättningar.

Av: Kerstin Önnebo, Musik: Maria Eggeling, Klippning: Frida Liljeros


Lyssna här!

Författardrömmar

Julen 2003 började jag skriva romanen. Den blev inte klar som beräknat. Tidsuppskattningen för skrivandet hade jag gjort utifrån tesen att en bok skriver man lika snabbt som man kan trycka ner tangenter.

Jag har en gång i mitt liv fått underkänt i ett skolämne: skrivmaskin. Skrivmaskin ja, sådana utan sladd eller mus. Det hade vi en kurs i när jag gick i högstadiet, som del av svenskan! En terminen avslutades med att vi skulle skriva alfabetet på tid. Jag hade hittat en snygg liten tidsbesparare. Bokstäverna fgh ligger bredvid varandra, både på tangentbordet och alfabetet, så jag slog an dem ungefär som en drill på pianot. Den drillen tyckte fröken var fusk – underkänt alltså.

Följden av denna förnedring var att det första jag gjorde när jag kom inför en dator var att lära mig skriva perfekt på tangentbordet. Jag skriver därmed snabbt, och trodde mig därför om att skriva en roman på en julledighet.

När jag insåg att jag grundat min tidsuppskattning på en felaktig tes satte jag ihop en ny. Att skriva en bok tar lika långt tid som att tänka den. Det är bara att tänka en historia, och skriva ner den samtidigt. Men det är svårt att tidsuppskatta tänk. Då kom jag på att tänka och läsa borde ta lika långt tid för det är liksom samma sak (fast olika). Slutsats: Jag skulle skriva en bok på samma tid som jag läser en bok.

Jag läser långsamt, jättelångsamt. Men inte sååå långsamt. 2009 var romanen skriven. Dvs det jag senare lärt mig heter första utkastet var skrivet. I triumf och hybris printade ut den, knöt ihop buntarna med vackert sidenband och skickade i dyra kuvert.

Sen kom chocken. Ingen ville ha den. Ingen ville ha den! Det tog några år att smälta.

Men jag har ju lärt mig ett och annat i Köpingeskolans skrivmaskinssal. Om ens drillar ger en underkänt får man lära sig hantverket. Så nya textutkast, nya dyra kuvert och några månader senare var jag inne på Fridhems skrivarlinje. Två år med skrivande på helfart, tänkte jag, det är luuungt.

Ingen ville ha den romanen heller, tänka sig. Det började bli lite pinsamt att min julledighet liksom varat över nio år. Det projektet… var kanske när allt kommer omkring en Författardröm. Och på den byggde jag skrivarpodden som skulle lära mig allt det som jag inte lyckats lära mig på annat håll. Så nu far jag Sverige runt och frågar författare efter författare samma fråga. Hur gör man? Hur skriver man en bok?

Och de svarar.

så kom vi till sisten

Nu har jag nått vägens slut i min lista av motsatsiga ord. Hemulen sa något mycket viktigt i frågan kring samlande och olycka. Sedan började han gå omkring med förstoringsglas i Muminmammans trädgård, känns som en hobby för mig. Om man får sylt hela vintern…

Jag ger dig ORD 3: Match

Detta ord uppmärksammade kära retorik-Klara mig på när hon läste ett sälj-email som jag skrivit.

Meningen löd något i stil med Jag tror att du och jag kommer att bli århundradets match. I mitt huvud matchade jag och min blivande kund varandra som jeans och högklackat ungefär. Eller Rött-rosa-orange (fast då får man trycka in projektet också för att få till ett snyggt tretal), eller kostymväst matchar uppkavlade skjortarmar.

Men Klara hävdade att det gick att missförstås. Som om rosa-rött-orange skulle gå att missförstå… Lätt förolämpad å mina favoritfärgers skull läste jag en gång till, och tänka sig retorikexperten hade koll på orden. Jag kan medge att match också går att associera mot Foppa och halsdukar städers namn på. Plasthattar med horn och förkorta T-shirts.

Det var då jag omformulerade mig. Jag är inte redo för århundradets match än…

Klurig mening på den? De matchade varandra , från topp till tå.