skrivarpodden på debutantbloggen

Blev erbjuden att gästblogga på debutantbloggen, och det är klart jag vill! Blev tankar runt skrivarpodden och mitt skrivande. Nedan hittar du texten, eller läs orginalet på debutantbloggen.

Hej Kerstin! Vem är du?

Jag skriver, författardrömmer och driver podcasten skrivarpodden, en intervjupodcast om skrivandets hantverk och bokens väg från drömmare till läsare.

Vad är historien med skrivarpodden?

2003 började jag skriva. För att en slutscen uppenbarat sig för mig. Ett vemodigt och vackert slut på en kärlekshistoria i magisk realism.

Jag tänkte: Har man fått en scen, så ska man väl skriva boken. Det tog sex år.

Sen när jag äntligen skickat ut underverket till förlag så var det ingen som ville ha den!

Jag tänkte: Har man bestämt sig för att bli författare, och inte skriver tillräckligt bra så får man väl lära sig det. Så jag började utbilda mig. Först två år på Fridhems skrivarlinje, och sen två år på Lunds universitets författarskola.

Men ju mer jag jobbar med skrivande ju svårare blir allt. Framför allt blev det stora romanformatet mig övermäktigt.

Jag tänkte: Om roman är ett för stort format för en att jobba i så får man parallelljobba med ett kort. Så jag startade skrivarpodden, ett litet format med en definierad och orublig deadline. Perfekt!

Det är historian om skrivarpodden, en version av den vill säga.

Vad vill du med skrivarpodden?

Jag vill skapa ett sammanhang för mitt skrivande och för andras. Jag lär mig otroligt mycket om skrivande och boken som produkt genom att arbeta med den, och hoppas att jag kan förmedla stora delar av den kunskapen till lyssnarna. Dessutom är podcasten ett sätt för mig få prata om spännande saker med spännande människor, som jag annars aldrig skulle våga ta kontakt med. Numera har jag det mesta av mitt sociala via skrivarpodden och det är verkligen högkvalitativt umgänge.

Varför en podcast?

Det är så skönt att kunna jobba med ett audio-format och prata med personer ansikte mot ansikte när allting annat går ut på att sitta med tangentbordet eller läsa text. Dessutom kan jag utbilda mig i formatet medan jag promenerar, trängs på en buss eller städar. Precis den tid som jag absolut inte går att hala upp en bok. När jag hade skrik-bäbis som skulle vaggas vaggas vaggas var det underbart att ha en vänlig person som pratar vuxenprat i hörlurarna och när jag är för uppstressad för att sova är det skönt med någon som pratar på och håller tankarna på ett och samma spår. Jag är helt enkelt sedan länge en podcastknarkare.

Annars är ju en blogg ett ganska etablerat forum för samma sak.

Jo det kan man ju tycka. Men jag har en fallenhet för att göra saker i märklig ordning. Men nu har jag ju en blogg också, skrivarpodden har en tendens att breda ut sig och vänstra med andra format. Så den har numera facebook, Instagram blogg och en klen youtubekanal. Jag testade pericope tillsammans med ett proffs, men det kommer nog dröja innan jag ger mig in där ordentligt.

Varför så många forum?

Jag har bara svårt att nöja mig, jag vill ju testa allt hela tiden. Sen är de ganska olika. Det är lättare att vara personlig på bloggen och Instagram, medan jag är mer torr och matnyttig på facebook och podcasten. För att må bra behöver jag ha båda delarna, både matnyttigt och nära.

Hur har podcasten förändrats sedan du började?

Från början utgick den mer från mig, jag gjorde en del avsnitt helt själv. Numera är den helt intervjubaserad, och jag har också släppt en bokcirkel som jag hade i början. Sen byter jag fokus också. 2015 hade jag mycket fokus på egenutgivning, 2016 ska jag försöka kolla in forskningen lite.

Vad är ditt tips till skrivande personer?

Leta upp skrivande personer, antingen på nätet eller fysiskt, eller både och. Byt texter med dem för feedback, då får du både syn på hantverket och andras ögon på din egen text.

En annan bra grej tycker jag är att skriva på någon typ av uppdrag, av dig själv, någon annan eller testa NaWriMo. Det kan vara uppdraget att testa ett ny genre i halvåret eller skriva en viss mängd tecken per dag. Något som är nåbart så du kan klappa dig själv på axeln då och då och som ger utrymme till att utforska ditt skrivande.

Jag älskar ju att utbilda mig, skulle gärna sitta i skolbänken hela mitt liv. Om du också är lagd åt det hållet (och har praktiska möjligheter till det) så finns det många fantastiska skrivutbildningar, korta och långa, distans och närvaro.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.