Sverige ska bli bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter. Regeringens strategi ska göra städer ”smarta” och koppla upp 95% av alla svenskar. Men hur? Elin Bertilsson, stadsnätschef på Karlstads El- och Stadsnät, berättar mer.

Lyssna här:

Jag släpper in mig själv i podcasten, med hjälp av Jeanette Niemi som driver podcasten ”Skrivradion”. Vi pratar om skrivutbildningar, vad en skrivcoach gör, vad som egentligen hänt med min författardröm och mycket mer…

Av: Kerstin Önnebo, Musik: Maria Eggeling, Klippning: Frida Liljeros

Lyssna här!

El i batterier, vätgas eller induktiv överföring? Utvecklingen av teknik och bränsle går snabbt framåt. Power Circles vd Olle Johansson berättar mer om framtidens fordonstrafik. 

Lyssna här:

Maria Maunsbach debuterar med ”Bara ha roligt”. När den mötte kritiker och läsare fick hon veta att den handlade om sex. Någon hon inte tänkt när hon skrev den. Men vi tar det som tema för vårt samtal: Att skriva sex.

Av: Kerstin Önnebo, Musik: Maria Eggeling, Klippning: Frida Liljeros

Lyssna här!

Allt började med Kerstin Önnebos egna författardrömmar och hennes sökande efter bra svenska skrivarpoddar. Det fanns inga, så 2014 startade hon en själv.

Sedan dess har Skrivarpodden gästats av massor av författare och bokmänniskor. Den 17 maj i år firar Skrivarpodden 100 avsnitt.

– Jag hoppas att jag har kunnat ge mina lyssnare både kunskap och inspiration. Jag ville att Skrivarpodden skulle bli en slags digital gemenskap för alla som skriver, och det har den blivit. Några av dem som följt podden från start har faktiskt debuterat under tiden, berättar Kerstin.

Beate Grimsrud, Emelie Schepp, Christian Unge, Marcus Lutteman, Maria Sveland och Norstedts vd Ewa Swartz är några av dem som gästat podden.

Numera finns det flera poddar för folk som vill skriva böcker, men Skrivarpodden hör till de mest populära. Och på Bokmässan 2017 blev Skrivarpodden utsedd till den bästa skrivrelaterade podden.

– Den som skriver en bok behöver tänka på massor av saker. Inte bara på innehåll, dramaturgi, gestaltning och berättarteknik, utan också på hur boken ska bli utgiven och marknadsförd. Vad behöver man göra för att förlagen ska bli intresserade? Och om man vill ge ut sin bok på egen hand, vad är viktigt då?

I podden – med ambitionen att vara ”bred och samtidigt hysteriskt smal” – varvas författarsamtal med intervjuer med dem som jobbar med böcker på andra sätt: förläggare, redaktörer, litterära agenter, manusutvecklare, omslagsmakare och marknadsförare. 

pressmeddelande Skrivarpodden 100 avsnitt

Kristina Sandberg har länge varit en av mina önskegäster till Skrivarpodden. Och mötet blev precis så fantastiskt som jag hoppats. Vi pratar om vad det är att skriva organiskt och hur text växer.

Av: Kerstin Önnebo, Musik: Maria Eggeling, Klippning: Frida Liljeros

Lyssna här!

Hon blev förläggare på köpet, när hon blev författare. Nu ger Anette ut andra författare och trivs finfint som förläggare.

Av: Kerstin Önnebo, Klippning: Frida Liljeros, Musik Maria Eggeling

Lyssna här!

2010 bestämde jag mig för att hoppa av jobbet och satsa på min författardröm. Första anhalten blev Fridhems Folkhögskola där Anne och Palle hade hand om skrivarlinjen. Hör dem berätta utifrån 50 år av undervisande i kreativt skrivande.

Av: Kerstin Önnebo, Musik: Maria Eggeling, Klippning: Frida Liljeros

Lyssna här!

Jag intervjuar dramaturgen Ninna Tersman och regissören Lena Mossegård på Lunds Stadsbibliotek. De är ute och turnerar med Riksteaterns uppsättning av Maken som de arbetat med i flera år. Vi samtalar kring om hur man tar en skönlitterär bok till scenen. Kring vad man lägger till och väljer bort. Om hur texten får kropp och teaterns förutsättningar.

Av: Kerstin Önnebo, Musik: Maria Eggeling, Klippning: Frida Liljeros

Lyssna här!

Nu äntligen har jag hittat mitt tredje ord, så att jag kan påbörja denna fundering i tre delar.

När jag skriver mina romaner sitter jag och småskojar med mig själv genom att skriva dubbeltydigt. Min introverta humor alltså. Vi roar oss bra tillsammans me, my self and I.

Nu har jag hittat tre ord som betyder sin motsats! Samlandet har nog tagit mig ett år, minst.

Jag ger dig härmed Ord 1: Driv

Alltså: Visst kan man väl säga så här om strebern på arbetsplatsen ”Fy fan vad hen ska hålla på och driva hela tiden, så jävla driven”. Alltså driva någonting framåt. Aktiv rörelse. Med synonymer som: putta framåt, kämpa på, målfokuserad.

Men… Alltid detta härliga men, jag tror nog att jag totalt tappat tillit för alla meningar som inte gör bryggan men… mot sin motsats.

Alltså: Man kan ju också driva omkring. På stan eller ännu värre som ett salongsskåp efter Titanic. (Just det, den utställningen skulle jag ju kolla in nu när den är i Örebro. Upp på wunderlist med den…) Poängen är att drivandet är totalt planlöst, utelämnat till vågor och gruppmentalitet. Utan riktning eller swung. Alltså: motsats till driv.

Han bara driver runt på sitt driv… kan då en kusligt klurig mening bli… helt i min smak.

I en tidigare bloggpost utlovade jag halvt, att jag skulle skriva om mina ”Tre önskade egenskaper”. Det är en grej som någon sommarpratare (2016 tror jag) sa att man skulle göra (min tolkning).

Till saken kanske hör att jag har en fallenhet för att snappa upp alla förbipasserande metoder för förändring av den jag är. Så fort någon presenterar en lista på åtgärder eller förbättringsförslag så hoppar jag ombord med hurrarop och påsar klirrande av champange-flaskor (den billigaste kopian).

Någonstans bland kickoff-festens konsekvenser brukar engagemanget hänvisas till äsch. Jag har för övrigt fått ett fantastiskt listsystem ”Wunderlist” och metod ”Getting things done” av en nyvunnen vän. Och därmed fått en helt egen lista dedikerad till metoder att omdana mig själv, listan heter ”någon-gång-kanske” och ligger längst ner av alla listor (där man mycket sällan befinner sig).

Tillbaka till bloggposten tema. I somras tog jag alltså fram en lista på tre önskade egenskaper som skulle ta mig dit jag ville (på inrådan från någon som är meriterad nog att få bli sommarpratare).

Nu ska vi se om jag kollat på dem tillräckligt ofta för att kunna dem utantill…. Jo:

Smart – Kalibrerad – Dedikerad

Jag har till och med tagit fram en flygvärdinne-variant av listan.

Smart (pekar elegant på hjärnan)

Kalibrerad (gör en svepande rörelse från hår till tår)

Dedikerad (kör med händerna från kroppens centrum utmed mittgången mot målet)

Jag har lite svårt att visualisera hur man elegant pekar på sin hjärna, men om man ska få in det i flygvärdinnegrejen så krävs det att det görs elegant. Däremot är jag väldigt nöjd med utmed mittgång mot mål-rörelsen som känns otroligt flygvärdinneaktig (förrutom att jag tror att flygvärdinnan alltid står med ryggen mot målet alltså flygriktningen vilket gör alltihop aningen sorgligt).

Är orden obegripliga även med flygvärdinnans eleganta förkroppsligande? Låt mig förklara varje ord för sig.

Jag känner ett visst obehag kring att skriva om mål och metoder att nå sina mål. Det känns själlöst och icke-författaraktigt. Vad det känns som är streber och över döda lik. Men faktum är att jag drömmer om att bli författare och då borde det väl rimligt att sätta upp det som mål. Eller? Något haltar i vokabuläret, jag känner det ända inne i magen. Och att göra listor för att ändra sina egenskaper känns även det haltande långt inne i magen. Skadan redan skedd, listan redan gjord. Lika bra att dra ut spöket i bloggen… Här kommer alltså tankarna bakom önskade egenskaper:

Smart (hjärna)

Här tänker jag, att om jag ska kunna skriva något som är värt att läsa (för någon annan än mig själv = min definition av författare) så måste det innehålla något. ”Smart” är alltså en fokusering på mina tankar och analysförmåga och vad de kan värka fram lärt att läsa/ ta till sig.

Kalibrerad (hela jag)

Det jag skapar med hjärnan blir mediokert om inte hela jag (kropp, konfliktnivåer, arbetsbelastning, sömn, fokus, input och output, familjeliv, vänner, glädjeämnen, naturvistelser etc.) är i okej skick. Alltså måste hela jag kalibreras, så att alla beståndsdelar av mig är på rimliga nivåer.

Dedikerad (hela jag mot målet)

Om jag ska röra mig mot mitt mål (får fortfarande lite illamåendekänslor av ordet mål), så måste jag anstränga mig och jobba på. Inte nog med det, jag måste även jobba med saker som leder i rätt riktning… Vilket är en utmaning (synonym med det numera utdöda ordet problem).

Sommarprataren sa även (som jag minns det) att man skulle sätta upp listan någonstans där man såg den ofta, gärna first thing i the morning, spegeln exempelvis. Hahaha, tillåt mig skratta (länge och gällt). Hade jag satt listan på min spegel skulle dels de andra i familjen ha synpunkter och frågor, dels skulle den där magiska självuppfyllelseprocessen ta längre tid än jag kommer befinna mig i existerande form.

Jag var bra mycket smartare än så (tillåter jag mig själv att tycka med ett härligt rus i magen). Jag fotade nämligen istället listan och la som bakgrund på telefonen. Haha, smart – eller hur!

Vad tror du? Har jag någon chans att göra smart – kalibrerad – dedikerad till en självuppfyllande profetia? Eller bör jag fylla first thing in the morning med något annat? Och hänvisa smart – kalibrerad – dedikerad till Någon-gång-kanske-listan längst ner i Wunderlist…