Jag visste inte att det var smart när jag gjorde det. Men det är nog det smartaste jag gjort i mitt liv. Satt upp romanen på väggen.
Dels så tänker man så bra när man skriver ner saker på små färgglada kvadratiska papper och dels är det så roligt att fixa med gem och tråd.
Jag fick överblick över alla scenerna och vem som var perspektivbärare. Sen satte jag markeringar på tråden i aktbytena och vipsivips så hade jag romanen på en enkel rak linje. Inte alls som ormnästet i min hjärna.
Dessutom fick jag gäster, inte på grund av romanen så klart, men av andra själ. Och medan jag fixade med den försenade maten och stod i duschen och jagade gnälliga barn så stod gästerna och betraktade tankfullt och imponerat innanmätet av min hjärna. I försnyggad form. Sedan hade vi samtalsämne för hela kvällen, för oj vad de också vill skriva roman, och oj vad mycket synpunkter och input det fanns på mitt projekt. En hel ocean av intresse faktiskt. Bara för att jag satt drömmen på väggen…