Att köra mer fiktivt

Jag intervjuade Marie H Lundh i Skrivarpodden. Vi pratade om att hon valt att skapa en fiktiv by med en fiktiv Tingsrätt istället för att utgå från sin egen arbetsplats. Detta val ger frihet i skrivandet, det kan också skydda verkliga personer från att bli identifierade och därmed utsatta.

Detta är också något som jag ofta kommer i kontakt med när jag är ute på bibliotek med Skrivardagarna. Det är många som vill skriva om sitt liv eller sin släkt men är rädda för att utelämna någon verklig person. Ett sätt att komma runt det är att köra mer fiktivt. Att byta miljö, tid, ålder, genus etc. Man kan fortfarande berätta sin historia men har skyddat både sig själv och andra. Om du kör fast så testa, det är värt en sida…

Att gräva där man står

I avsnitt 178 av Skrivaprodden pratar jag och Marie H Lundh under temat ”gräva där man står”. Alltså att utgå från miljöer, arbetsplatser, konflikter etc som är känner till. Detta val gör att man får mycket research gratis, det ger också tillgång till subtila saker som uttryck och perspektiv som skulle vara svåra att researcha sig till. Man får också kontinuerligt nytt material till berättelser genom saker händer eller saker som man hör. In och lyssna på hela avsnittet!

Att ge sig rätten att skriva

När jag spelade in säsongsavslutningen av Skrivarpodden med Cecilie Östby sa hon med skärpa på rösten: ”Vänta inte på att någon ska ge dig tillåtelse att skriva!”. Jag antar att hon i sitt jobb som skrivpedagog har kommit i kontakt med personer som just går och väntar på någon slags tillåtelse att ägna sig åt skrivandet. Jag har själv ägnat mig åt det och fast jag får det då och då av folk (skarpa uppmaningar) är det som om jag alltid har undanflykter. Jag tror att Cecilie har rätt. Det är bara en själv man ska övertyga, men det ska göras med skärpa!